Alva, 4 veckor idag!
Hon hade växt och är nu 56 centimeter lång. Alla kontroller gick bra, hon följde en leksak med blicken, och gav bra gensvar när sköterskan pratade med henne. Det känns underbart i mammahjärtat att utvecklingen går framåt!
Nu sover hon (kryss i taket!) och jag ska också lägga mig för att vila. Antar att det inte blir någon sömn inatt så det är väl läge att passa på nu när tillfälle ges.
En sömnig pappa och en sovande Alva ;)
En trött familj...
Ja, vad ska jag säga? Jag är trött. Jag är helt jävla slutkörd just nu. Men det är väl så det är med en bebis som har ont i magen. Stackars lilla ängeln... Inatt sov vi ca två timmar sammanlagt, och nyligen fick vi en halvtimme då hon sov på mitt bröst. Jag förstår inte hur hon kan klara sig på det lilla, men man märker ju hur trött hon är. Det enda som hjälper är att åka bil, då somnar hon gott och kan sova ett bra tag efter, men man kan inte köra bil varenda gång hon ska sova?
Man ska inte längta efter att tiden ska gå, men i en sån här situation kan man inte göra annat. Jag vill bara att hon ska må bra...
Söndag
Idag är det söndag och första advent, och här hemma har vi inte börjat julpynta ens! Jag förstår inte hur man ska hinna allt det man behöver hinna med när man har en liten sällskapssjuk bebis. Idag är hon speciellt gnällig, jag tror det är magen som spökar.
Älsklingen jobbar, och tack vare det så är han ledig nästa fredag. Då ska Alva mysa med mormor medans vi beger oss ut på julklappsshopping. På tisdag är det dags för BVC igen, vi får hoppas hon följer sin kurva! Annars händer det inte mycket...
Morgonmys tidigare idag :)
Fredagsmys på g!
Michelle var som sagt här och umgicks med mig och lillan. Det var längesen. Snart är det även dags för henne att få en liten bebbe, lagom till nyår!
Nu ska jag bara få i lilltjejen lite mat, sedan kommer pappa Pejhåå och det är dags att åka och handla gottigottgott till ikväll. Sen väntar IDOL!
Michelle, (bebis i magen) och Alvis :)
God morgon!
Gud, vad bra vi har sovit inatt! Fortfarande bara tre, fyra timmar mellan hennes måltider (00, 04, 07) men nu somnar hon om direkt efter och vi har inte behövt lämna sängen ens. Lillan sover fortfarande (!!!!!) och jag gick precis upp...
Idag får vi besök av Michelle en liten vända, sen får vi se vad vi ska hitta på. Om det inte börjar snöa igen så blir det nog en skön promenad, och förhoppningsvis ska jag hinna plocka undan lite när Alva sover i eftermiddag. När P-H slutat jobba åker vi till affären för att inhandla lite nödvändigheter, och kanske även något smarrigt inför kvällens TVmys! Ikväll är det Idol och det sänds härifrån Malmö. Det sägs att favoriten Jay ska sjunga Lady Gaga, vi får väl se hur bra han lyckas med det. Förmodligen lika bra som han lyckats med allt annat ;)
Lilla (stora) Alviiis just nu!
Torsdag
Idag är det hemsk väder ute och här inne har vi en hungrig mamma och en bebis som inte vill sova. Det sistnämnda gör såklart inget, för natten har varit relativt bra. Hon äter fortfarande tre gånger, men somnar ganska lätt efteråt.
Det bästa med vintern är myskänslan, man får inget dåligt samvete av att vara inne och kolla en bra film och mysa i soffan. Just nu lyssnar vi på Lugna favoriter, vilket lillan älskar. Hon blir så lugn!
Tänkte sätta henne i babysittern en stund så jag får något gjort, magen skriker efter mat. Förhoppningsvis somnar hon sen en stund så hon inte blir övertrött...
Bebis. Och bajs.
Haha. Tänk vad bloggen kan ändra inriktning på kort tid... Det var väl det sista jag trodde, att jag skulle skriva om bebisar och bajs här.
Nu sitter Alvis iallafall i sin babysitter och filosoferar. Ögonen stängs då och då men öppnas lika fort. Man kan ju missa något om man blundar förlänge...
Då Alva var så stor vid födseln och nu absolut inte kan ha storlek 50 längre,
så finns en del saker till salu.
Bland annat denna overall om någon är intresserad.
Bara att höra av sig!
Onsdag
Idag är också första dagen på över tre veckor som jag känner mig fräsch! Fick tid för en lång dusch igårkväll, med hårinpackning och ansiktsmask. Dessutom har lillan varit rätt snäll inatt samt imorse så jag kunde gå upp och göra mig klar i lugn och ro. Inga mjukiskläder idag inte! Tänk om det kunde vara såhär lyxigt varje dag.
Nu tänkte jag titta på Våra bästa år innan prinsessan vaknar och vill ha mat. Ciao.
Alva, tre veckor idag! ♥
Har precis lyckats få lite mat i mig och tagit på mig andra kläder än dom jag sov i, tiden har bara runnit iväg idag. Snart kommer Pejhåå hem och då ska jag ta mig en lång dusch sen kanske få sova i en timme eller två?
Om tjugo dagar fyller jag tjugotvå år. Helgen innan eller efter så ska Alva spendera några timmar med mormor och morfar medan jag och P-H går på bio och sedan restaurang. Att få tid tillsammans bara vi två tror jag är viktigt, det är inte många minuter varje dag vi hinner umgås på vardagarna annars. Trots detta kan jag inte hjälpa att oroa mig... Att vara ifrån henne i några timmar, klarar jag det?!
Sedan är det julafton om trettioen dagar. Är det inte helt otroligt vad snabbt detta året gått? Jag är rädd för att nästa år kommer gå lika fort, och vips så är Alviiis redan ett år...
Gääääsp, pappa jag vill ha underhållning!
Snart jul?
Idag har vi varit på BVC och Alva följer sin kurva perfekt, det känns riktigt tryggt att veta. Efter besöket gick vi en runda i parken, sedan fick hon för sig att hon var vrålhungrig så det var bara att röra sig hemåt. Mamma kom nästan samtidigt som vi kom hem och med sig hade hon lite julpynt. Snart är det dags att börja pynta och lyssna på julmusik... eller är jag tidigt ute? Jag älskar att känna den där underbara julkänslan, pirret i magen, doften av lussebullar och pepparkakor, klä grannen och tända stearinljus i mörkret.
På tal om julgran så har vi bestämt här hemma att vi ska klämma in en i vår lilla tvåa. Vi får väl se hur det går, haha...
DefQon 1 Festival
Om ett halvår är det dags, och det är väl inget fel i att börja längta redan nu :)
Saknar...
Saknar dig, Lina... Enormt mycket!
Lördag
Jag och Alva åkte till Eslöv i torsdags och spenderade natten hos mina föräldrar. Dagen därpå gick vi hem till min mormor, sedan tog vi tåget hem till Malmö. Alva tyckte inte om det, så det var livat hela vägen hem! Stackaren. Igår blev det mys framför Idol, och sedan var det tänkt att jag skulle få sova min första hela natt sedan lillan föddes, men hon hade sån otrolig magknip att jag inte klarade av att sova speciellt mycket. Mammahjärtat sa ifrån!
Imorse sov vi länge, med undantag för att lilltjejen skulle äta då och då. Men utmattad som hon var somnade hon om snabbt. Relativt utvilade begav vi oss sedan till gamla Ikea, XXXLutz och tittade runt. Det fanns en del fina saker men stället kändes så oorganiserat och dessutom var det inga bra priser. Vi gick därifrån med två dukar, men det var allt. Alva sov sig genom hela besöket!
Ikväll har vi bara myst i soffan, en klar favoritsysselsättning för hela familjen! Snart vaknar nog vårt lilla hjärta för att äta, när vi sedan nattat henne hoppas jag på några timmars sömn. Vi får se hur det blir med det... hihi.
Torsdag
Idag är det torsdag! Jag funderar på att åka och våldgästa min mamma, och kanske sova där inatt. Åker jag inte ikväll så blir det iallafall en runda imorgon då hon är ledig.
Det känns som att det är dags att börja hitta på lite saker nu, att bara vara här hemma är så otroligt tråkigt och man känner inte sig speciellt glad. Tyvärr känner jag inte för att sitta och amma öppet redan, så det lär bli lite klurigt om man ska iväg en längre stund. Det blir väl lättare med tiden...
Snart är det iallafall helg och då är min fina man hemma! Ni kan tro att jag längtar... Världens underbaraste sambo och världens bästa pappa till Alva. Något mer kan jag inte önska mig. ♥
Kvällspromenad
Vi kom precis hem efter en promenad, det börjar bli riktigt kallt nu och mörkret gör att man blir lite nere. Tiden går så fort känns det som. Lillan somnade iallafall gott i vagnen, som alltid. Får se hur länge det varar bara?! Nu väntar en dusch sedan vila om det hinns med innan tuttarna ska fram, hehe...
Onsdag
Igår kom Milla hit och kikade på Alva som sov mest (som alltid när vi har besök), men en liten stund var hon vaken när det var matdags. Sedan kom hjärtat hem. Det är inte kul alls när han jobbar, det blir så ensamt här hemma och vi ses nästan inte alls mitt i veckan, även om vi bor tillsammans! Om lilltjejen är snäll så hinner vi mysa lite i soffan på kvällen, annars ser vi knappt skymten av varandra. Men det blir bättre!
Alva har för första gången sovit nästan natten igenom, hon fick mat vid 00, 04 och sedan vid 07, men jag behövde inte ens resa mig ur sängen. Fler sådana nätter tackar jag inte nej till, hehe... Det resulterade i att hon var vaken hela förmiddagen, vilket var riktigt mysigt. Jag älskar att sitta och prata med henne och få ögonkontakt, man undrar ju lite vad som pågår där inne i hennes lilla huvud.
Måndag
Just nu sitter prinsessan i sin babysitter och halvsover. Äntligen. Snart kommer P-H och då blir det mat, hemmagjorda hamburgare står på tur.
Ja, sakta men säkert börjar vi komma in i vardagslivet. Nu ska hon bara lära sig att sova på natten också!
När vi kommit hem från BVC tidigare idag, två minuter senare vaknade hon... ;)
Förlossningsberättelse
Har kladdat ner detta i raketfart då jag har en bebis som är riktigt sällskapssjuk idag. Kommer förmodligen ändra längre fram när jag får min journal och ser tidpunkterna för de olika händelserna bättre. Detta är så jag kommer ihåg förlossningen iallafall! Varning för långläsning...
Söndagen den 31:a oktober var en helt vanlig dag, ytterligare ett dygn att lunka runt med en stor mage trodde jag. Men på kvällen när jag skulle gå på toaletten, precis innan det var dags att sova, gick vattnet. Jag hann inte ens dra upp byxorna när jag ställt mig upp förrän det sa splash! Trodde först att jag hade kissat på mig men när jag tittar ner och ser allt vatten inser jag att det inte var något kiss… Jag står där paralyserad i några sekunder och försöker ta in vad som just hänt, sedan kallar jag på P-H som sitter vid datorn.
Jag skickar iväg P-H för att köpa bindor för vattnet fortsätter att sippra… Ringer sedan mamma, fortfarande inne på toaletten och hon säger åt mig att mig att ringa förlossningen. Dom frågar mig en del och ber mig sedan att komma in för kontroll. Efter att ha packat klart alla väskor körde vi mot Lund.
Vi träffar en trevlig barnmorska på förlossningen som sätter CTG på mig. Hon konstaterar att vattnet har gått men eftersom inga värkar har satt igång och bebisen mår bra där inne blir vi hemskickade men ska återkomma på ytterligare en kontroll dagen därpå. Hon försäkrar oss om att om inga värkar kommer igång av sig själv så sätts jag igång inom 48 timmar från det att vattnet gått, pga infektionsrisken. Väl i bilen på väg hem sätter de dock igång till vår lycka och det blir svårare och svårare att slappna av. Under natten ringer vi in för att värkarna kommer mer och mer intensivt, men dem ber oss vänta. När vi sedan vaknar på morgonen har värkarna avtagit igen och allt var som vanligt.
Vi begav oss in på kontroll vid tolvtiden där vi får göra ett CTG till och allt ser bra ut, så vi blir hemskickade igen. Detta börjar bli otroligt tröttsamt, men tanken på att bebisen kommer snart gör att vi håller ut.
Väl hemma pratar jag med min mamma som säger att min syster åkt in till förlossningen då hennes värkarbete startat, jag kan inte låta bli att skratta! Vi som gått och skämtat om det hela graviditeten och nu är det på väg att hända…
Bara någon timme senare sätter värkarna igång igen och nu är det ingen tvekan om att det är något på gång. Till slut står jag inte ut så vi ringer och blir ombedda att åka in.
När vi kommer in på förlossningen möts vi av en barnmorska med ett leende upp till ögonen. Jag minns att jag undrade om jag såg konstig ut, eller vad det var hon tyckte var så roligt. Snart får jag veta att hon hade känt igen mig direkt, och att hon var en av de barnmorskor som förlöst min syster. Vi blir visade till ett rum dem gjort i ordning till oss, mittemot där min syster befann sig. Jag får en nattskjorta att byta om till och efter två minuter kommer min syster och svåger in med sin alldeles nyfödda lilla tjej, som hade blivit född halv fyra på eftermiddagen. Klockan var då runt halv sex. Och där kan jag tala om att jag blev motiverad! Jag ville inget hellre än att få ha vår bebis här också så jag tänkte att nu jävlar ska det födas barn här!
En CTG kopplades och man kunde följa värkarna, min fina älskling peppade mig genom dem och informerade mig när en ny värk var på igång och när den var på väg att avta. Redan då trodde jag att jag skulle dö! Fy i helvetes jävla rövhål vad ONT det gjorde! Det kändes som hela kroppen krampade långsamt, och ingen andning i världen kunde hjälpa.
Barnmorskan och undersköterskan hade så roligt åt att det faktum att jag och min syster skulle få barn på samma dag att de knappt pratade om annat, men dem tyckte vi skulle vänta med undersökning då mitt vatten gått och dom inte ville riskera någon infektion.
Efter ytterligare en stund så fick jag lustgas, eftersom smärtan var så enorm… Här har jag ingen koll på klockan men jag skulle gissa att den var runt åtta då.
Jag blir till slut undersökt och är öppen sju, nästan åtta centimeter och barnmorskan försäkrar mig om att jag definitivt kommer föda innan de slutar sitt skift halv tio på kvällen. Tidigare hade jag sagt att jag ville ha ryggbedövning, men detta intalar dem mig att jag inte behöver för det går ju så fort!
Värkarna blev intensiva och när jag väl fått kläm på lustgasen blev den min bästa vän. Det kändes som att vara extremt packad, dock jag kan inte påstå att smärtan försvann helt men man glömde bort den en stund. Detta har vi på film, älsklingen tyckte tydligen det var riktigt underhållande…
Tiden går och jag blir undersökt igen, jag är nu öppen nio centimeter men den ena tappen är inte helt borta. Barnmorskan och undersköterskan slutar sina skift och jag tappar hoppet om att föda den kvällen. Som tur är får vi bra personal även om dem inte var lika glada med samma humor. Barnmorskan undersöker mig och försöker trycka undan tappen, detta gör så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hon säger även till mig att inte andas så mycket lustgas, och där tänker jag bara, FUCK YOU! Klockan var väl runt två, tre på natten då och jag hade haft värkar i flera timmar. Kroppen var utmattad och jag ville inget hellre än att få ut ungen så det kunde sluta göra så fruktansvärt ont. Hon föreslog sterila kvaddlar mer än en gång men jag sa nej, endast pga all skit jag hört. Det gör tydligen ondare än förlossningen…
Jag får massage, och sedan även en spruta morfin vilket jag inte har något minne av att det hjälpte dock påstår älsklingen att jag blev mycket lugnare efter. Krystvärkarna sätter igång och jag känner hur hela kroppen krystar, lustgasen gör att min röst blir mörk och jag låter som ett odjur när jag skriker. Krystandet pågår i mer än en timme och jag vill så gärna ge upp, jag bönar och ber om att få göra ett kejsarsnitt, vilket jag självklart inte får.
Huvudet börjar synas, och det spänner utav bara helvete mellan benen, det enda som lindrar är när jag får krysta men just då säger dem åt mig att hålla igen. Inte helt lätt när man inte har någon kontroll alls över kroppen, det är verkligen en helt sjuk känsla. Man kan inte göra annat än att följa med.
Barnmorskan förklarar att dem ska klippa upp mig lite för att hjälpa bebisens huvud att komma ut. Efter det tar det inte många krystningar innan hennes huvud är ute och därefter känner jag hur hela magen faller ihop och jag hör ett bebisskrik. Klockan 04:26 läggs en liten bebis på min mage och jag förstår ingenting! Är detta verkligen vår ängel? Är detta verkligen den underbara lilla tjejen som legat i min mage i nio månader? Hjärtat ger mig en underbar puss och vi båda tittar förundrat på denna nya lilla varelse som nyss sett dagens ljus för första gången…
Moderkakan kommer ut, det känns inte alls. Efter det tryckte dem på min mage för att vi skulle vara säkra på att allt kommit ut, och det gjorde lika ont som att trycka ut bebisen! Sedan blev jag sydd där jag blivit klippt, något mer behövdes inte. Under tiden som detta hände låg lilla Alva på mitt bröst och tittade med sina stora ögon.
En stund senare får jag byta om till en ny skjorta och gå och kissa. Sedan får jag amma Alva för första gången, en helt magisk känsla. De efterlängtade mackorna kom in och vi åt med skakiga händer medans lilltjejen låg inbäddad i varma filtar, fortfarande helt naken. Efter ett tag mätte och vägdes hon, vågen stannade på 4670 gram och hon var 53 centimeter lång. Stora tjejen!
Några timmar senare fick vi packa ihop och bege oss till patienthotellet där vi stannade i två dagar, innan vi begav oss hemåt för att påbörja vårt nya liv som föräldrar till världens finaste ängel. Nu, två veckor senare, känns hela förlossningen och smärtan så avlägsen. Det är helt otroligt hur fort kroppen kan glömma. Men jag antar att det är något den måste göra, i alla fall om man ska kunna tänka sig fler barn…
Jag är så lycklig tillsammans med min familj! För varje dag som går lär vi känna Alva mer och mer och ett liv utan henne känns nu så långt borta…
Dagarna går...
Nu väntar ett par lugna dagar innan det antagligen blir besök av vänner. Imorgon är det första dagen som P-H jobbar och det är riktigt tråkigt... Det ska iallafall bli ett besök på BVC för att kolla om lilltjejen växt något, vilket vi hoppas på!
Blir det en lugn dag imorgon (dvs om Alva sover mycket), så lovar jag att lägga upp förlossningsberättelsen. Men det går ju inte att veta innan hur nästa dag blir när man har en liten nyfödd tjej att ta hand om...
Färsk bild på kusinerna från idag!
Ser ni skillnaden?
Alva vägde nästan 4700 g vid förlossningen och lilla Lykke vägde 3300.
Magbilder
Bloggen har såklart blivit lite lidande den senaste tiden av förklarliga skäl, men nu när vi kommit in lite mer i vardagen sätter jag nog igång och skriver mer samt uppdaterar med bilder. På måndag börjar också älsklingen jobba, det kommer bli så tråkigt... Dagen kommer dock inte bli så lång för vid tolv ska vi på besök på BVC, andra gången vi träffar vår barnmorska då hon redan har varit här på hembesök. Lillan hade gått upp lite mindre än 100 gram, duktiga flicka!
Nej, nu hör jag massa pruttande från vagnen, kanske dags för blöjbyte...?
Idag blir vår tjej en hel vecka! Mamma och...
Idag blir vår tjej en hel vecka! Mamma och pappa älskar dig! <3
Söndag?!
Alva har ätit och sovit mer regelbundet, men vi är dumma som inte sovit när hon har gjort det. Matningen har kommit igång bättre nu när mjölken börjat rinna till, såren ska bara läka också sen kanske man kan börja få rutin på det hela. Det är inte lätt, kan jag säga... men jag tänker inte ge upp.
Jag hade kunnat ägna timmar och dagar åt att titta på henne, hon är den finaste jag sett och jag kan inte förstå att vi har skapat henne. Hade gett mitt liv för henne utan att tveka en sekund, kärleken är obeskrivlig. När gråten kommer känner man sig så otroligt hjälplös att man själv vill börja gråta.
Imorgon kommer hennes halvdag äldre kusin Lykke på besök en stund med familj, sedan ska vi testa vagnen om vädret tillåter.
Tidigare idag när Alvas farmor var på besök.
Hej och hå!
Snart kommer Alvas mormor och morfar för att träffa henne för första gången, mys!
Bjuder på en liten bild sålänge, Alva testar vagnen.
Äntligen är hon här
Vi har varit borta sedan i måndagskväll men allt här hemma har känts så avlägset. Med oss hem har vi världens mest perfekta bebis, och jag kan inte sluta titta på henne!
Alva föddes den 2 november klockan 04.26, hon var 53 cm lång och vägde hela 4670 gram! Förlossningen var otroligt långdragen och jobbig, mer om det en annan gång när vi landat i verkligheten igen. Just nu lever vi i något sorts rosa skimmer... Extremt trötta men aldrig har vi varit såhär lyckliga.
Alvas kusin kom bara en halv dag tidigare, en underbart söt liten Lykke. Jag och min syster hade samma barnmorskor, som tyckte det hela var otroligt skoj. Haha. Tyvärr slutade dom innan Alva hunnit födas.
Nu ska jag mysa med min familj! Lovar en förlossningsberättelse när jag får mer tid och ork.
De finaste i mitt liv ♥
Tiden står still
Vattnet gick för snart 18 timmar sedan och vi är hemma. Nattens värkar avtog så smått och imorse åkte vi in för kontroll igen. Allt såg bra ut, lillans hjärta tickade på som det skulle. Så det var bara att köra hem igen och invänta värkar.
Just nu har jag oregelbundna värkar, men dom blir starkare och starkare för varje gång. Skulle det inte hända något tills imorgon kväll så sätter dom igång mig på onsdag morgon, men jag hoppas verkligen jag slipper vänta så länge... Mina ögon går i kors nu av trötthet!
Tänker också på min fina syster som kämpar med värkar nu hon med, eller kanske är det redan över? Tänk att det skulle sättas igång för oss båda nästan samtidigt. Otroligt.
