Piggare dag idag! Och definitivt gladare!

Alva har ätit och sovit mer regelbundet, men vi är dumma som inte sovit när hon har gjort det. Matningen har kommit igång bättre nu när mjölken börjat rinna till, såren ska bara läka också sen kanske man kan börja få rutin på det hela. Det är inte lätt, kan jag säga... men jag tänker inte ge upp.

Jag hade kunnat ägna timmar och dagar åt att titta på henne, hon är den finaste jag sett och jag kan inte förstå att vi har skapat henne. Hade gett mitt liv för henne utan att tveka en sekund, kärleken är obeskrivlig. När gråten kommer känner man sig så otroligt hjälplös att man själv vill börja gråta.

Imorgon kommer hennes halvdag äldre kusin Lykke på besök en stund med familj, sedan ska vi testa vagnen om vädret tillåter.

Tidigare idag när Alvas farmor var på besök.