Morgonen började med ett gruppseminarie och därefter var det dags för lite enskilt pluggande innan lunchen. Som vanligt började lilltjejen i magen sparka hejvilt en stund efter maten, något som aldrig slår fel. Denna gång lyckades jag till och med filma boxningen, där det ser ut som att hon misshandlar min mage inneifrån, haha! Snart är jag klar med min uppgift och efter att den är inlämnad så beger jag mig direkt för att hämta Alva. Sen ska vi busa massor på lekplatsen. Vädret ska inte klagas på idag, sol och vår i luften... något annat begär jag inte just nu!
Har sedan sist hunnit övningsköra lite då och då, både på körskolan och med P-H... Häromdagen tog vi en sväng till Center Syd vilket gick bra. Igår körde vi i stan. Det viktigaste för mig är att hålla igång körningen nu och teorikunskaperna, jag har ju tidigare gett upp (2 grr) på grund av pengar och på grund av stress i skolan.. Men nu finns inga sådana ursäkter, jag pluggar på distans (visserligen massor att göra, men jag kan göra det mesta hemma) och körskolan är betald för till största del. Det enda jag kämpar mot nu är TIDEN. 14 juli är vårt andra mirakel bekräknad till och innan dess vill jag ha körkort. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att det lär bli svårt, jobbigt, kämpigt och jäkligt tufft... men om man inte har mål kommer man ingenstans. Så jag ska göra mitt bästa! Sedan kan allt hända, för tidig födsel, långa väntetider osv osv, men det är saker man får ta där och då om de skulle hända. Just nu mår jag överlag bra och det är det jag utgår från. :)
Nedan syns några allmäna bilder från senaste dagarna...
Hoppas ni får en bra dag! :)
Det är början till vår, vårblommor går att se lite överallt ute just nu. Jag blir så underbart positiv av att ljuset är på väg tillbaka, motivationen till livet blir lite starkare.
Skolan
Just nu läser jag två kurser, en om genuspedagogik och en om de yngsta barnen i förskolan (1-3 år). Den förstnämnda är det mest fokus på just nu på grund av diverse inlämningsuppgifter, och tankarna blir genast inriktade på genus i alla situationer i vardagen. Inte minst på den maskerad Alva hade på förskolan förra veckan där flickorna var prinsessor och pojkarna Spindelmannen...
Det påminner mig om en förskola jag vikarierade på under gymnasietiden. Denna förskola var uppdelad i olika rum med olika teman. Bland annat hade de ett dockrum och ett byggrum. Det var väldigt tydligt hur uppdelade barnen var beroende på kön, flickorna spenderade mest tid i dockrummet och pojkarna i byggrummet, precis enligt gällande samhällsnormer och traditionella könsmönster. I Läroplanen för Förskolan står det tydligt att pedagogerna ska motverka dessa traditionella könsmönster och det hade personalen tagit fasta på genom att en till två gånger i veckan säga åt pojkarna att vara i dockrummet och flickorna i byggrummet…
Tyvärr kan jag väl tycka att pedagogerna överdriver sina försök till att motverka dessa könsmönster, trots ett försök till en kompensatorisk pedagogik. Den kompensatoriska pedagogiken handlar inte om att byta plats på dessa ”typiska” flick- och pojkaktiviteter utan att barnen ska få valmöjligheter till att själva välja. Pedagogerna hade kunnat uppmuntra barnen till att prova alla olika aktiviteter på förskolan, och när de vågar gå utanför normen positivt berömma dem. På så sätt hade de arbetat kompensatoriskt på ett givande sätt! Enligt toleranspedagogiken är tanken att de ”normföljande” ska acceptera de som bryter mot normen och det är ett sätt som jag inte riktigt kan tänka mig att arbeta med i förskolan. Givetvis ska barnen lära sig att vara snälla mot varandra oavsett, men att barnen får lära sig att vara ”snälla mot de där andra” bygger man bara på dessa normer och förstärker dem. De skiljer på ”vi” och ”dem”, och det är inget önskvärt i förskolan där man ska jobba efter allas lika värde. Arbetar man istället med ett normkritiskt perspektiv där barnen (och pedagogerna) blir medvetna om vilka normer som styr oss kan vi förändra vårt vetande och agerande. Jag kan bli helt uppslukad i detta och jag är så extremt säker på att jag valt rätt yrkesväg...
Utöver skolan...
...som präglar livet på alla sätt och vis, så försöker jag plugga körkortsteori. Och denna vecka har jag även börjat köra på körskolan IGEN. Ja, brist på pengar kan ställa till det, men nu ser det ut som att jag kommer ha råd att ta körkort. Om det blir innan bebisens ankomst eller ej, det får tiden utvisa. Examen i juni är prioritet nummer ett, klarar jag även körkortet innan sommaren är slut så är jag glad. Igår körde jag första lektionen på evigheter och körde då inne i Eslöv, ut mot Hörby, lite motorväg och annat. Det går bra. Lite hackigt var det givetvis med växlar, kolla i backspeglar och ha koll på allt runtomkring, jag blir så extremt stressad... Men det ska nog ordna sig efter lite övning? Håll tummarna för mig...
Annars då?
Annars är jag så extremt graviditetsblödig och tacksam för livet. Pluggar på högsta hastighet för att kunna springa till förskolan och hämta min älskade flicka, umgås med familjen så mycket det bara hinns med. Favorittillfället på dagen är läggdagsrutinen för Alva. Bada, ta på pyjamas, borsta tänder, mysa i hennes säng och läsa böcker, och numera somnar hon gärna med en av oss liggandes bredvid. Helst vill hon att vi killar henne på ryggen... Hur mysigt som helst! Jag vill verkligen ta tillvara på alla dessa guldstunder, hon växer så fort och jag förundras varje dag över alla dessa finurliga tankar hon har. Igårkväll när hon halvsov öppnade hon plötsligt ögonen igen och sa "Mamma, jag har öron på sidorna. Katter har öron där längst upp på huvudet". Sen somnade hon. Vilka funderingar hon går runt med! :)
All heder till den som orkade läsa allt detta... Jag uppdaterar inte ofta, men när jag verkligen gör det babblar jag på som bara den. Ha det bra tills nästa gång!
Bebis
Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel. Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Mamma
Grattis, nu har du gått halvvägs!! Man mäter livmoderns mått mellan pubisbenet och livmoderns topp. I den här veckan brukar måttet ligga mellan 18 och 20 cm. Nu kommer måttet öka med ungefär 1 cm i veckan. Om du väntar tvillingar kan ditt mått redan vara 28 cm. Ät mer järn, minst 100 mg järn per dag rekommenderas av Livsmedelsverket. Järnbrist orsakar även trötthet.
Tankar
Just nu kan jag ärligt säga att jag inte hinner tänka så mycket på att jag är gravid. Och eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte många rörelser än heller, förutom just vid läggdags då det knuffas för fullt där inne :) Vi har fått veta på rutinultraljudet att det är en flicka, och vi har väl begränsat det till tre namn nu som vi ska fundera på ett tag till innan hon tittar ut (ja, vi har ett pojknamn också om det visar sig att barnmorskan har sett fel, haha!). Det ska bli mysigt med en lillasyster!
Utöver vanliga graviditetskrämpor, så har jag väldigt konstiga drömmar. I natt drömde jag (äckelvarning) att jag fick missfall och hela fostersäcken med bebisen i kom ut. Den rörde sig där inne i vattnet och försökte kämpa för att överleva... Otroligt otäckt och jag trodde såklart det var sant när jag vaknade. Källa till denna dröm var en bild jag såg på nätet, på ett foster i vecka 10 som låg kvar i fostersäcken. NOTERING TILL MIG SJÄLV: Kolla inte på sånt trams!
Lilltjejen ligger i alla fall med huvudet neråt och näsan i moderkakan, haha! Benen är uppåt och jag brukar känna sparkar på naveln. Alva pratar jämt med magen och frågar henne där inne om hon vill låna olika leksaker, att hon måste vara snäll och sen sjunger hon också olika barnlåtar för henne innan läggdags. Stolt storasyster redan! <3
