Söndag

Jag har blivit kass på att sätta ord på mina känslor. Från att ha skrivit långa inlägg till att bara skriva någon mening. Kanske är det för att så många av mina närmste läser, eller så är det helt enkelt för att jag blockerar mig själv. Jag ska iallafall försöka bättra mig. Inte för någonannars skull, utan för min. För att allt ska slippa stanna i huvudet.

Igår var jag i Trelleborg, hemma hos Camilla och Kim. Trots att jag inte mådde så jätte bra, hade jag skoj ändå. Kroppen är väl bara glad att den slipper alkohol då och då. Både det ena och det andra kände jag under kvällens gång, känslor som blev för mycket ibland. Men som jag lyckades undantränga just då.

Jag vet ju inte vad jag vill. Eller vad som är rätt. Jag vet vad jag borde, men är det verkligen vad jag vill? Ibland vill man både ha OCH äta kakan. Men det är ju faktiskt omöjligt...
Och jag måste göra mitt val innan det är för sent.


Jag och Michelle



Trelleborg

Idag ska jag till Trelleborg och ha skoj! Börjar bli en vana nu. Inte för att jag klagar alltså. Har alltid mycket skoj där. Fast denna gången låten ni bli min sprit, okej? Haha.

Annars mår jag bara prima. Oftast.



Förvirring?

Ibland känns det som att man ska gå under. Just nu också.

Jag älskar när jag inte borde och jag hatar när jag egentligen borde älska.

Jag är så trött.



Resa

Jag vill så gärna ut och resa.
Någon som känner sig givmild och har lust att ge mig trettiotusen?




Så det så

Reaktionen var väl förväntad. Kanske därför jag inte började storgråta heller, när hon kom in med en sur min och väldigt upprörd. När det händer vet jag att hon tycker jag är misslyckad. Det gör ont.

Men på något sätt ska jag visa henne, och alla andra som tvivlar på mig.



Skuldkänslor

Varför finns dom?? Det är väl jävligt onödigt!

Jag sa precis upp mig från jobbet och var en sekund från att börja gråta. Det har verkligen känts väldigt obekvämt under hela tiden jag arbetat där, både stressen och allt man gör. Trodde det skulle bli bättre, men det blev det inte. Vissa människor klarar av det, andra inte. Jag är en av de sistnämda.
Jag behövde inte jobba mer. Och jag är så otroligt tacksam för det, tack tack tack tack! Arbetsplatsen i sig, och alla kollegor var helt underbara. Dom hjälpte mig så mycket det gick, och därför får jag hemska skuldkänslor just nu, för att jag lämnar dom i sticket.

Jag beundrar verkligen folk som klarar av att jobba flera år med hemtjänsten.

Samtidigt får detta mig att undra; ska jag verkligen bli sjuksköterska?



Spelkväll

Spelkvällar är underskattade. Det kom iallafall jag fram till igår, för trots mitt magont hade jag riktigt skoj.
Det gäller ju att det finns sjuk humor med i bildern.. hihi.








bara för att....



Den bjuder jag på!



Ett gammalt lunarinlägg

Verkligheten gör så ont..

Fre 7 nov 2003 21:24


Är allting verkligen på låtsas? Allting är så ytligt. Jag trodde inte det var så, men jag fick se sanningen. Jag fick lära mej verkligheten. Hur jävla dåligt människor mår idag. Och i synnerhet i mitt fall, ungdomar.
Deras glada ansikten är bara fasader. Deras lyckliga liv med fester och skratt är bara fasad. Visst är det roligt, massa minnen och skratt. Men de räknas väl egentligen inte? Hur många fester du lyckas med på en helg? Utan vem du är, det räknas. Men inte idag, Inte i vår värld.

"Vad menar du? Prata så jag förstår"

Ingen förstår, för ingen har problem, alla mår bra. Men de vet mycket väl vad som pågår. Vi kastas mellan glädje och sorg.
Förvirrande. Klart vi är förvirrade. Vi vill kunna allt och ha svar på allt, men ibland vill vi bara vara små och oförstående. Att någon tar hand om oss istället för en hård knuff in i verkligheten. Det är svårt att acceptera det faktum att vi måste ta ansvar för våra handlingar. Det går inte att skylla på att man är ung och dum. Vi prövas och växer som människor, vi lär oss.

Vi utnyttjar varandras tillgångar. Vi tävlar hela tiden, Ständigt. Ingen verkar bry sig om hur vi egentligen mår, Vad som pågår i vårt huvud. Allt blir som en stor explotion, det kommer på en gång och vi hinner inte hämta andan innan vi kastas in i ett annat helvete. Men det är livet. Vi prövas och växer som människor, vi lär oss.
Men vi måste ut och röra oss bland falskheten, bland ytligheten. Vi måste visa att vi finns, att vi faktiskt lever. Vi måste för annars blir vi osynliga, ensamma. Ensammhet är en sjukdom. Ingen vill vara ensam.

Vi måste gå ut, vara sociala. Men hur länge orkar vi sitta där, le och skratta? Ibland vill jag bara ställa mig upp på en stol och skrika:
"Här sitter ni, skrattar och pratar. Ni är så jävla falska, ni snackar så mycket skit om varandra. Jag är less på att leva i er ytlighet."
Men visst är jag en del av problemet. Jag är lika ytlig. Jag vill inte bli personlig med någon. Det är lättare så, håll er på avstånd, kom inte för nära. Stopp.

När vi inte orkar ta intu med problemen är det underbart att bara fly, att glömma. Men känslan hinner ikapp dig. Den ligger där nere i magen och oroar.
Hjälplös och med gråten i halsen. Obeskrivligt men vi vet ändå att känslan är dålig, fel. Känslor, känsla. Ångest.

Alla uppfattar livet olika. Och kanske har du svårt att förstå vad jag pratar om. Du tycker kanske jag har fel. Men ta en ordentlig titt omkring dig, klasskompisen i bänken bredvid dig kanske har toma ögon av en anledning.
Då kanske du förstår vad jag försöker berätta om. Jag vet inte om det här är den riktiga världen. Men det känns som en verklighet och det gör ont.





Orättvist

Det jag tidigare skrivit gäller fortfarande;

" Min ångest är fortfarande sjukt påtaglig. Jag vet fortfarande inte vad den gäller.
Mest känner jag mig nog jävligt ensam. Även fast jag vet att jag inte är det.

Det är så jävla tyst överallt. Inga ord, inga röster, inga händer som vandrar över min kropp.
Bara ett jävla eko.

Det finns personer som jag vill trycka upp mot väggen och skrika åt. Personer som aldrig förstår. Personer som verkar vara som jag.
Människor som håller käften, ler och flyter med.

Varför kan ni inte bara säga det jag inte säger?
Men framförallt - Varför är jag så jävla feg för? Varför är vi så jävla fega?

Jag har massor av känslor som vandrar i kroppen. Känslor som jag blockerar. Tankar som jag stänger av.
För ett år sedan levde jag. Det fick liksom bära eller brista. Nu har jag börjat blockera mig själv och allt slutar i ingenting. Det blir aldrig något.
Ytliga relationer där jag vägrar släppa in någon. Livrädd för att börja tycka om en annan människa. Tycka om på ett sätt som är större än vänskap.

Jag tappar luften när tanken på att bli sårad och sviken igen slår mig.
Jag vill sluta andas när jag tänker på att jag kan komma att bli förnedrad och liten igen."


Förr blev jag förälskad hit och dit, hela tiden. I dag gömmer jag mig under första bästa täcke och verkar stanna där.
Kan inte någon komma hit, slita av mig det där täcket och hångla upp mig mot första bästa vägg?

Jag vill också ha en pirrande känsla i magen! Det är så orättvist.



Party party!

Midsommar igår. Hade mycket skoj. Kul att jag fick Michelle med mig! Jag kanske inte ska ge upp min matchmaking helt och hållet, för igår verkade det vara lyckat igen. Hihi. Kanske är det jag som får pirr i magen någon dag? Sålänge har jag inget emot att hjälpa andra få det. Haha.

Tack till alla som gjorde gårdagen till en rolig kväll!


Och Michelle? Du är söt!




Bara för att..

Ringde nyss Tyskland. Det första jag hör när han svarar är tio killar som skriker; TOOOOOOOOOOOR! Haha. Tydligen gjorde Tyskland mål just när jag ringde.... Det roliga var att dom bara var två personer där. Lät ju som betydligt fler!

Iallafall, jag sitter och tänker för fullt på morgondagen. Ska bli riktigt kul. En Bacardi Razz är inhandlad, och ett par cider. Sjukt vad dyrt det är här i Sverige. Varför är det så egentligen? Jag tycker inte att tyskarna dricker mer bara för att det är billigare där. Men men, ibland får man unna sig något. Det är ju bara midsommar en gång om året!

..och för er som vill veta är jag fortfarande på ett väldigt väldigt bra humör!



I'm walking on sunshine!

Har varit på rätt kasst humör de senaste dagarna pga av olika anledningar. Men nu är allt på topp igen, iallafall det mesta, och jag ska inte klaga. Midsommar imorgon och det ser jag fram emot mycket!

Ja, det var mest bara det jag ville berätta, att jag är sjukt glad igen! Älskar vädret dessutom, lagom varmt nu.

Och Michelle? Han är inte värd dig, den otrogna jäveln ska bort från ditt liv!



Fuck you!

Alltså. Ibland vill man bara be folk dra åt helvete!





Då var det lördag...

...och jag känner mig helt nere och tråkig. Fan. Hela veckan längtar jag efter helg, men nu spelar det ingen roll. Längtar iallafall inte till måndag då jag jobbar från 14.30-23.00. Hatar att gå själv ute så sent. Men men, ob-tillägg är ju alltid trevligt.

Usch usch usch. Jag hatar att må såhär. Hur blir man på bättre humör när man känner sig äcklig och skabbig? Jag vill ju bara må bra..



Schema

Stadshuset

08.30 - 10.00
Allmän information ex. sjuk- och friskanmälan, riktlinjer kring arbetsteknisk utrustning, arbetsmiljö pallaitivt team, bemanningen/resursteam, brand, hot/våld, tjänstebilar, larm, livsmedelshantering.

10.00 - 10.15
Fikapaus.

10.15 - 11.30
Förväntningar på dig som semestervikarie ex. etiska regler, Lex Sara, sekretess, hygienrutiner, klädsel.
Bensträckare ingår.

11.35 - 12.15
Löneadministation.

12.15 - 13.15
Lunch.

Vårdskolans lokaler (Where the hell is that?)

13.15 - 16.15
Förflyttelseteknik med praktiska övningar,
fika ingår.

16.15 - 16.45
Information om dokumentation HSL/SOL och avvikelserapporteringar.

Vilken rolig dag jag ska ha, inte sant? Och nej, jag skriver inte upp hela mitt schema för att jag tror att ni skulle vara intresserade, snarare för att jag ska kunna kolla det då och då från mobilen.



Insomnia

En timmes sömn var allt jag fick inatt. Sedan tyckte någon att det var dags för mig att ligga och svettas hela natten igenom, utan möjlighet att få slappna av och somna om.

En jävla timme! Kan ju bara säga att efter jobbet idag fanns bara tre ord i mitt huvud när jag cyklade hemåt; - Hem, säng sova! Men nu sitter jag här, fortfarande sömnlös. Vad finns det för metoder (icke mediciner) att ta till när man behöver sömn som mest?



Shopping

Nu har jag varit och stillat shoppningberoendet för ett tag framöver. Det blev inte så överdrivet mycket, men mycket för att vara mig. Jag brukar aldrig hitta något när jag är ute och shoppar, men idag tog det mig knappt en timme innan jag handlat för någon tusenlapp. Det är ett beroende, trots att jag hatar att se mitt fett i provhyttsspegeln.



Så ja, nu var det färdigshoppat. Iallafall tills nästa lön kommer..?



Så ligger det till.

Ännu ett problem ut världen! Hur jobbigt det än är att ta tag i saker, så känns det alltid miljoner gånger bättre efteråt. Det måste man komma ihåg.

En annan sak jag måste bättra mig på är att sluta boka upp mig på tre miljoner saker om dagen, jag hinner ju bara med EN person åt gången. Trodde att en kalender skulle hjälpa, men där hade jag fel. Jag blir bara mer förvirrad av den, haha.

Snart ska jag till Center Syd med min söta lilla mamma, så fort hon kommer hem från jobbet. Ha det fint!



Fredagkväll



Man ser ju hur kvällen utvecklar sig. De första bilderna är helt normala, som exempelvis denna på mig och Jessie, men sedan blir dom suddigare och suddigare.
Äh, jag låter bilderna tala för sig själva. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.






Sveriges nationaldag!

Snart ska jag ta tåget till Hässleholm med Sophie! Där ska vi hem till Kajsis och fira hennes födelsedag, sen bär det av till Björket. Blir säkert kul! Det var länge sedan jag festade, så jag ser framemot en helkväll med skojigheter.


Chrischi förra året vid trollsjön när vi firade nationaldagen.



Avundsjuk

Klart jag blir avundsjuk när han skickar såna bilder till mig och berättar hur resan var.
Jag vill ju också dit.


Bilden skyddas av upphovsrättslagen, ni får alltså inte kopiera den.



Dagen som varit

Tre positiva saker med idag;

- Det blåste (vilket gjorde att man kunde sitta i solen utan att dö av värmeslag)
- Jag gick hem från mötet (Brukar ta stadsbuss när det är igenom hela stan annars)
- Träffade en barndomskompis jag inte träffat på över sex år!

Tre saker som kunde varit bättre;

- En viss person hade kunnat bry sig mer, istället för att skryta.
- Har inte hunnit lyssna på hardstyle alls idag!
- Stress, stress, stress och sa jag stress?



Stunder som denna..

Har suttit och läst gamla inlägg nu, från de senaste fyra åren (lunarinlägg som jag sparat). Det var väldigt dumt gjort av mig. Jag visste ju att jag skulle bli ledsen av att läsa det så varför gjorde jag det? Jag trodde att jag hade kommit över mitt förra liv, i alla fall relativt bra men det insåg jag nu att jag kanske inte har trots allt.
Jag saknar det, nåt så otroligt mycket. Saknar dagarna med honom. Saknar familjen, vännerna där. Saknar Hamburg. Saknar allt. Allt och det som inte går att sakna också. Saknar till och med Richi, hans älskade irriterande undulat som alltid väckte mig på morgonen. Saknar känslan av att vakna bredvid honom varje morgon och somna bredvid honom varje kväll. Saknar förra sommaren då livet var på topp. Saknar alla roliga fester med hans sjuka kompisar. Saknar filmerna vi såg tillsammans. Saknar händerna. Saknar dig. Det gör ont, riktigt ont. I ärlighetens namn har jag nog aldrig, inte under denna perioden, saknat det så mycket som nu.



Crush my heart and ripp it out.



Onsdag

Snart är det dags för jobb som vanligt. Behöver nog inte skriva det mer, det är rätt klart nu efter likadana inlägg i månader.. Annars händer inte mycket idag. Ska på möte vid sex tiden ikväll och efter det somnar jag säkerligen som en stock. Har så svårt för att somna på kvällarna, så mycket som åker runt där inne i hjärnan, därför är jag helt slut nu.

Snart vill jag tillbaka till Tyskland. Åka på rave, som förr hände minst en gång i månaden. Nu är det flera månader sedan jag var där sist. Det känns inte bra. Saknar ju alla där nere också! Men en dag snart ska jag ta mig tid till det.

 


Vad ska ni göra i sommar? Om ni ska jobba, vart då? Och hur ska ni annars sysselsätta er?



Tisdag

Idag har jag jobbat lite längre än normalt, efter skolan tog jag med "min" elev ner till trollsjön (idag igen), där satte vi oss på en filt och njöt av värmen. Sedan cyklade vi en runda. Man får ju passa på i det fina vädret!
Nu har jag fullt upp med städning. Ska rensa mer bland mina papper så jag har lite koll nu när det är så mycket viktigt jag måste spara. De som känner mig vet att jag inte är den bästa på att organisera...




Måndag

Efter helgens jobb var det rätt skönt att komma in i sina vanliga jobbrutiner, med sina vanliga jobbkollegor. Dagen idag ahr varit precis som den brukar vara, fast fylld med lite mer skratt än normalt! Eftersom skolan snart slutar är det inga vanliga lektioner som gäller för "min" elev längre, utan vi kan göra i princip vad vi vill om dagarna. Idag rensade vi alla saker vi sysslat med under detta läsåret, sen cyklade vi ner till trollsjön för att koppla av ett tag innan det var lunch.

På fredag ska sötaste Kajsa har sin årliga fest, detta året blir det dock lite annorlunda med middag först och sedan utgång. Men det ska bli så trevligt! Det har blivit lite av en tradition nu.
Annars händer det inte mycket i mitt liv för tillfället, jag jobbar på och dagarna går.

Imorgon fyller min tysk 26 år, lyxigt för honom att han fått spendera nästan två veckor i New York, Washington DC och massa andra fina platser i USA. Det ska jag också göra någon dag. Drömma kan man ju iallafall...




Söndag

Då var dagens jobb avklarat. Tråkigt att det skulle vara så tidigt, för det innebar att jag inte kunde umgås med vänner så speciellt länge igår. Vilket var synd. Nu är jag i vilket fall som helst hemkommen och ska städa lite, sen sova någon timme. Blir svårt eftersom systersönerna är här, jag vill ju också ut och leka med vattenpistoler! Men efter endast någon timmes sömn i natt känner jag att jag behöver vila nu...

Yepp, så intressant är mitt liv.