Jag vill...



Nästa helg är det dags för internetradion T4E födelsedagsrave, på just det underbara stället där jag alltid festade när jag bodde i Hamburg. Videon nedanför är från Mars då jag var där med min Chrischi och hade skoj hela natten igenom :) Usch, vad jag saknar det. Förfesterna hos munki när alla försökte lära sig svenska av mig, alla uteställen i stan, den billiga spriten (kolla bara på affischen ovanför, vodka redbull bara 1,50 euro).... Take me back!!




Otillräcklig

Jag förstår inte varför jag alltid ska göra fel, hela tiden, alltid. Förstöra. Krossa. Det finns dagar jag bara vill ge upp. Detta är en av dom. Borde leva ensam resten av mitt liv.



Michelle!




Med dig har jag alltid roligt!



Jag har klippt mig!




Mamma!

Du får inte skrämma mig sådär, jag höll på att svimma själv när pappa berättade att du låg på sjukhus! Detta ger väl dig en push i rätt riktning att sluta röka? Om inte för dig själv så för din familj, för Thilo och Mio som vill ha sin mormor länge till! Jag ska stötta dig så mycket jag kan, jag lovar, bara du slutar nu.

Tänker på dig!



Christoph

Tänkte för ovanlighetens skull ägna ett helt inlägg åt en väldigt speciell person. Nämligen Chris, även känd som min tysk! Eller ja, min tysk har han inte varit på många månader nu, men han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och ingen kan ta ifrån oss minnena vi har, allt vi gjorde under tre år som ett par. Och det faktum att vi fortfarande kan prata "normalt" med varandra utan några dåliga känslor mellan oss gör mig bara mer säker på att vi kommer kunna fortsätta vara vänner vad som än händer. För trots allt negativt som hänt mellan oss, så finns det hur mycket som helst positivt också.
 
Första gången vi träffades, hur hårt mitt hjärta dunkade, första natten tillsammans, första gången du fick fira midsommar som en riktig svensk med sill och snapsar, (din min när vi dansade runt midsommarstången och blicken du gav mig när jag berättade vad det stod för är oförglömlig!), Heide Park där du åkte alla karuseller med mig fast du tyckte det var otäckt, Dirty Dancing, första semestern tillsammans, träffen med våra föräldrar, allt festande i Stade och Hamburg som jag har älskat, rave, nattklubbar... och alla vardagliga saker som också varit så speciella, maten vi lagat tillsammans, baden vi har tagit, musiken du gav mig, rosorna, pussarna, filmerna vi sett på tillsammans, alla gånger du följt med mig och shoppat bara för min skull, kramarna du gett mig när jag har gråtit, stöttningen, allt du gav upp för att vara med mig.

Listan kan göras hur lång som helst. En sak är iallafall säker, jag kommer aldrig glömma!






........

Allt blir bara fel fel fel fel hela tiden. Varför kan det aldrig bli som jag vill?

SUCK.



There's no easy way out

Det är dags att säga hejdå för gott nu. Hur ont det än gör. Minnena är många och underbara, men smärtan är för stor för att fortsätta. Det känns inte lönt att kämpa för något som aldrig kommer att hända!

Medan hjärtat svider fortsätter verkligenheten stundtals utan mig men oftast kastas jag brutalt in i den, utan att jag valt det själv. Ibland kan man välja att blunda och ägna tiden åt något som gör att man glömmer för en stund. Exempel på detta är att umgås med underbara människor och gå på roliga fester, vilket ska göras i helgen. På fredag ska jag även njuta (vissa delar plågas) hos frisören, det får mig också att tänka på annat. Skoj skoj.

Nu fortsätter pluggandet.



Sometimes

You tell me you're in love with me
like you can't take your pretty eyes away from me
It's not that I don't want to stay
But everytime you come too close I move away
I wanna believe in everything that you say
cause it sounds so good
But if you really want me, move slow
There's things about me you just have to know.

Sometimes I run
sometimes I hide
Sometimes I'm scared of you
But all I really want is to hold you tight
Treat you right,
be with you day and night
Baby all I need is time.

I don't wanna be so shy, ah-ah
Everytime that I'm alone I wonder why
Hope that you will wait for me
You'll see that, you're the only one for me
I wanna believe in everything that you say
Cause it sounds so good
But if you really want me, move slow
There's things about me, you just have to know.



Kommande

Då var det helg men det händer inget speciellt för det. Igår fick jag ha det lite mysigt iallafall med filmtittande, idag är det dock bara plugg som gäller medan de flesta andra är ute och dricker sig fulla. Det får jag däremot göra nästa helg när jag tar Michelle med mig på Saras 20års fest, det ska bli så kul! Efter festen ska vi sova i Oskars sommarstuga, vi får väl se hur det blir mitt ute i skogen.. haha.

Idag fyller förresten Michelle år, GRATTIS till henne, lillskiten har blivit stor!

Jag och Michelle inte lite onyktra, haha.



Vill ha.....

Inatt vill jag inte vara ensam. Jag vill somna i någons famn, känna tryggheten från snusande andetag i nacken. Vakna av varma kyssar och sovvarma kroppar i närhet till varandra.

Är inte alls på humör. Är ledsen och känner mig ensam. Som att jag står utanför och tittar in på någon som har allt det jag vill ha, allt det jag strävar efter - men det otäcka fönstret hindrar mig från att få det jag allra helst vill ha.

Just nu är allt bara ett stort enda fan, jävla, skit! Och inget annat. Imorgon kanske det är bättre, kanske inte. Ibland hatar jag livet. Ibland hatar jag mig själv. Ibland hatar jag alla andra. Just nu hatar jag det mesta. Hatar är ett starkt ord. Kan jag stå för det? Kanske, men förmodligen inte.

Vill ha kärlek. Vill ha glädje. Vill ha närhet. Vill ha någon som tröstar. Fan, jävla, skit!



God natt

Det finns inga änglar som kan rädda en när man faller sådär handlöst som man bara kan göra utav självhat... men du finns ju.

Visst är det väl sånt man har fått höra, att man kommer långt med sunt förnuft. Lite vett i skallen och väl valda ord, det räcker, det är allt som räknas. Man måste tänka efter.
Men egentligen; Hur långt in kommer jag i ditt hjärta med sunt förnuft? Kommer jag in under din hud då? Kommer jag stanna i ditt hjärta och din hjärna föralltid då? Hur länge kommer du ihåg mig? Jag måste erkänna att jag nog är så mycket på låtsas som det går att vara.

Jag tappar andan när jag inser att jag är fast i en återvändsgränd (även om jag visste det för länge sen.)

Men vet du? Jag tappar andan när din hud bränner mot min också.



Vem är jag?

På väg hem från tåget gick jag och funderade på vem jag egentligen är, och kom inte fram till något vettigt svar mer än det självklara, vad jag pluggar, vilka fester jag går på, vilka människor jag umgås med och vad för musik jag lyssnar på. Men definierar det verkligen vem jag är? Ska jag vara helt ärlig vet jag inte svaret på den frågan.