18 februari

Det är början till vår, vårblommor går att se lite överallt ute just nu. Jag blir så underbart positiv av att ljuset är på väg tillbaka, motivationen till livet blir lite starkare.
 
Skolan
Just nu läser jag två kurser, en om genuspedagogik och en om de yngsta barnen i förskolan (1-3 år). Den förstnämnda är det mest fokus på just nu på grund av diverse inlämningsuppgifter, och tankarna blir genast inriktade på genus i alla situationer i vardagen. Inte minst på den maskerad Alva hade på förskolan förra veckan där flickorna var prinsessor och pojkarna Spindelmannen...
 
Det påminner mig om en förskola jag vikarierade på under gymnasietiden. Denna förskola var uppdelad i olika rum med olika teman. Bland annat hade de ett dockrum och ett byggrum. Det var väldigt tydligt hur uppdelade barnen var beroende på kön, flickorna spenderade mest tid i dockrummet och pojkarna i byggrummet, precis enligt gällande samhällsnormer och traditionella könsmönster. I Läroplanen för Förskolan står det tydligt att pedagogerna ska motverka dessa traditionella könsmönster och det hade personalen tagit fasta på genom att en till två gånger i veckan säga åt pojkarna att vara i dockrummet och flickorna i byggrummet… 
 
Tyvärr kan jag väl tycka att pedagogerna överdriver sina försök till att motverka dessa könsmönster, trots ett försök till en kompensatorisk pedagogik. Den kompensatoriska pedagogiken handlar inte om att byta plats på dessa ”typiska” flick- och pojkaktiviteter utan att barnen ska få valmöjligheter till att själva välja. Pedagogerna hade kunnat uppmuntra barnen till att prova alla olika aktiviteter på förskolan, och när de vågar gå utanför normen positivt berömma dem. På så sätt hade de arbetat kompensatoriskt på ett givande sätt! Enligt toleranspedagogiken är tanken att de ”normföljande” ska acceptera de som bryter mot normen och det är ett sätt som jag inte riktigt kan tänka mig att arbeta med i förskolan. Givetvis ska barnen lära sig att vara snälla mot varandra oavsett, men att barnen får lära sig att vara ”snälla mot de där andra” bygger man bara på dessa normer och förstärker dem. De skiljer på ”vi” och ”dem”, och det är inget önskvärt i förskolan där man ska jobba efter allas lika värde. Arbetar man istället med ett normkritiskt perspektiv där barnen (och pedagogerna) blir medvetna om vilka normer som styr oss kan vi förändra vårt vetande och agerande. Jag kan bli helt uppslukad i detta och jag är så extremt säker på att jag valt rätt yrkesväg...
 
Utöver skolan...
...som präglar livet på alla sätt och vis, så försöker jag plugga körkortsteori. Och denna vecka har jag även börjat köra på körskolan IGEN. Ja, brist på pengar kan ställa till det, men nu ser det ut som att jag kommer ha råd att ta körkort. Om det blir innan bebisens ankomst eller ej, det får tiden utvisa. Examen i juni är prioritet nummer ett, klarar jag även körkortet innan sommaren är slut så är jag glad. Igår körde jag första lektionen på evigheter och körde då inne i Eslöv, ut mot Hörby, lite motorväg och annat. Det går bra. Lite hackigt var det givetvis med växlar, kolla i backspeglar och ha koll på allt runtomkring, jag blir så extremt stressad... Men det ska nog ordna sig efter lite övning? Håll tummarna för mig...
 
Annars då?
Annars är jag så extremt graviditetsblödig och tacksam för livet. Pluggar på högsta hastighet för att kunna springa till förskolan och hämta min älskade flicka, umgås med familjen så mycket det bara hinns med. Favorittillfället på dagen är läggdagsrutinen för Alva. Bada, ta på pyjamas, borsta tänder, mysa i hennes säng och läsa böcker, och numera somnar hon gärna med en av oss liggandes bredvid. Helst vill hon att vi killar henne på ryggen... Hur mysigt som helst! Jag vill verkligen ta tillvara på alla dessa guldstunder, hon växer så fort och jag förundras varje dag över alla dessa finurliga tankar hon har. Igårkväll när hon halvsov öppnade hon plötsligt ögonen igen och sa "Mamma, jag har öron på sidorna. Katter har öron där längst upp på huvudet". Sen somnade hon. Vilka funderingar hon går runt med! :)
 
All heder till den som orkade läsa allt detta... Jag uppdaterar inte ofta, men när jag verkligen gör det babblar jag på som bara den. Ha det bra tills nästa gång!
 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback