Hårigt värre...

När jag började min viktresa för två år sedan var jag blondin. Sönderblekt hår. Trivdes visserligen med ljust hår, men håret var så extremt slitet. När tiotal kilo försvunnit behövde jag en förändring och blev mörkhårig. Detta höll i sig nästan ett år innan jag fick den briljanta idéen (miiiiiistaaaake) att bli ljus igen. På egen hand. Lika med orange. Fick gå till frisören och klippa massor, rädda det som gick att rädda... Men det var ändå riktigt slitet och bröts av. La i lite färg igen för att jag inte orkade vara orange. 

Nu ett år senare så hade det växt ut så pass mycket att man såg en klar "kant" på vad som var slitet och vad som var friskt, så jag begav mig till frisören för att kapa bort det slitna. Eller det mesta av det iallafall. La också i lite knappt märkbara slingor för att skillnaden till min riktiga hårfärg ska bli mindre. Resultatet ser ni nedan.

Och där har jag spenderat ett helt inlägg med att skriva om mitt hår. Herrejäklar...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback