Äntligen har vattkopporna gett med sig och ruvorna börjar trilla av. Minna har haft magknip nu två dagar och inatt blev det en vakennatt... men det var mest troligen pga något jag ätit. Det är ni dags för att börja minska amningen och ge ersättning för det är mindre än två månader till jag börjar jobba. Då kommer hon få flaska dagtid när P-H är hemma med henne och så kommer jag amma morgon och kväll. Iallafall så länge det går. Det är intressant hur olika det kan vara, det finns absolut inga likheter tjejerna mellan. Alva ammades knappt, ville ha napp och sov egentligen inget vidare på nätterna, desto mer dagtid. Minna ammar, vägrar napp, sover oftast hela nätter men väldigt korta och få stunder på dagen. Nu har hon hittat sina fötter och det är väldigt intressant att studera dom och försöka gripa tag.♡

På fredag är det dags för möte med prästen inför dopet som nu är bokat till annat tillfälle. Sedan ska jag en sväng till Marieholm för att lämna lite papper till chefen. Efter det ska Alva till tandläkaren. Hoppas, hoppas det ser bra ut. Det är ett helvete med tandborstning numera, hon hatar det... och lägga sig på kvällen är ju hemskt! ...men så är hon 4år och hatar allt hon måste göra... Envisa unge! Men lika älskad ändå ♡

Vi provade även en annan rätt i Linas barnkasse, kalvfärsburgare med gurkdressing och majskolv. Alva älskade det. 

Igår satt vi och planerade lite inför framtiden. Vad som ska ske och när. Och som jag längtar efter husköp, flytt, bröllop, resor, semester med barnen... Allt man tänkt på tidigare börjar närma sig nu. Men så får man den där dumma känslan av ångest ibland, nu börjar jag jobba och ska göra det i väldigt många år... Barnen kommer vara långa dagar på förskolan och varje dag kommer bli rutin, rutin. Svenssonliv utan tvekan. Samtidigt som det känns skönt att ha allt avklarat med utbildning och vara klar med barn (nej vi ska inte ha fler!) så känns det tomt. Vad ska man nu sträva efter? Jag är van vid att kämpa och jobba för att nå nya mål. Om det är en tenta, körkort eller vad det kan va. Men det gäller väl att hitta nya mål som kan leda oss framåt. Uppfostra och hjälpa barnen framåt i livet. Vi får väl se vad livet har att erbjuda... ♡