Det är hemskt såhär i slutet av graviditeten. Inte för att det gör ont, utan för att jag känner mig så handikappad! Det finns inte mycket jag kan göra mer än att diska lite, bädda och ta ut soporna. Jag kan inte ens åka och handla själv. Viljan finns ju där, men inte orken. Jag skulle så gärna vilja fixa och dona här hemma och ha allt superfint tills prinsessan kommer!

När jag sitter här och skriver känner jag hur magen börjar hoppa, det är lilltjejen som får hicka igen. Och precis som varje gång blir hon irriterad och rör sig hur mycket som helst. Hela magen ändrar form. Det får mig att le! Det märks verkligen att hon är en egen liten individ nu, med ett eget medvetande. När man pratar med magen, och knuffar på den lite försiktigt så knuffas det tillbaka. Och pappas röst är speciellt populär, jag känner på mig att det blir pappas flicka!

Har införskaffat ytterligare lite saker till lillan, återkommer med bilder senare!