Fuck it säger jag bara. Jag försöker och anstränger mig till tusen för att detta ska bli bra men får noll tillbaka. Jag är rädd, orolig och nervös och skriker efter någon som kan lugna mig och säga att allt kommer bli bra, men det kommer ingen.

Livet fortsätter i sin egen takt, i skolan är det för tillfället massor att göra men det är kul änsålänge. Imorgon har jag en fältdag på förskolan där jag har några uppgifter att sysselsätta mig med, det blir nog uppskattat. Tyvärr får jag stanna här i Kristianstad hela veckan men på fredag åker jag äntligen tillbaka till P-H och Malmö. Det är där jag mår som bäst!

För några dagar sedan började jag känna att världen är otroligt ytlig. Det har man vetat hela tiden, men inte på detta sättet. Jag blir riktigt äcklad av hur människor kan bete sig, vissa borde tas ner på jorden en gång för alla och få in i huvudet att livet inte är en dans på rosor för det flesta...

Tiden som aupair är saknad