Känns som att det blivit ombytta roller på något sätt. Du bryr dig mindre, jag bryr mig mer, till skillnad från innan då jag kände mig osäker och inte riktigt visste vad jag ville. Varför är det så? Är det för att jag bryr mig för mycket nu och du blir rädd? Eller är det för att nu när du fått det du ville ha så är jag inte lika rolig längre?

Du får gärna förklara. Och ja, jag behövber bekräftelse från dig. Inte bara en gång utan hela tiden, jag behöver veta vad du känner, dina tankar och allt annat i ditt liv. Det känns inte bra att du stänger mig ute. Jag vill inte bli tagen för givet.

Jag vet ju någon som väldigt gärna hade velat säga "Vad var det jag sa?", men jag hoppas innerligt att denna person håller käft. Tack och adjö.