Jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag kan bli så sårad av något jag själv framkallat. Hur ont det kan göra bara av att se. Av att få det bekräftat. Jag förstår inte hur det kan vara så orättvist eller varför det skulle sluta såhär. Det är försent att ändra något och det får jag leva med resten av mitt liv. Gå vidare. Ja, precis som att det är något lätt... Blahablablaha.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback