Förvånad?

Herregud. Shit.

Jag förstår inte hur livet kan gå i vågor som det gör just nu. Gigantiska vågor som nästan dränker mig och lämnar mig utmattad men samtidigt hungrig på mer. Ibland klarar jag av att hålla mig ovanför ytan genom jämna simtag men alltför ofta sjunker jag ner mot botten.

Mitt liv har tagit en plötslig vändning men jag är inte säker på att jag gillar det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback