Det är nu i detta ögonblick som jag vet vem som får hela mig att känna inre lycka. Det är i detta ögonblick de inte finns nån tvekan om vem jag vill presentera för mina föräldrar, vem jag vill resa jorden runt med, vem jag vill lägga mig med och vakna upp bredvid, vem jag vill vara nära och långt ifrån på samma gång. Det är i detta ögonblick som jag får känna mig speciell och omvärdera situationen ännu en gång. Känna mig lurad men fullständigt lugn samtidigt. En sådan gång när jag vill gråta och skratta på samma gång.
Känslor är energier i ständigt flöde och jag hoppas jag kan rekonstruera denna känsla när jag behöver det.

Till verkligheten:

Den som finns hemma. Eller vart är hemma? Jag flyr från besluten, från verkligheten och från de jag ska/bör göra. Jag tänker mycket på x och undrar hur han mår men i verkligheten hörs vi inte av. Jag tänker på mina vänner som jag vill tala med, men i verkligheten har jag inte energi nog att engagera mig i långa samtal, utan skjuter på dem tills jag är ensam. Det är alltid något att göra, någon som finns i närheten.

Jag vet inte. 
I detta nuet är jag i obalans men de beror nog på sömnbristen, jag hittar balansen snart igen.