Jahapp. Då var man tillbaka i Ronneby igen. Lägenheten är uppsagd och en möjlig inflyttare ska komma och titta på den imorgon. Hoppas, hoppas hon vill ha den, för hon kunde flytta in redan i Oktober.

Annars är det kaos i hjärnan för tillfället. Har haft en underbar helg som har fått mig att tänka på annat än den brutala verkligheten som pågår här just nu, jag vill bara tillbaka igen. Men helst av allt vill jag att allt blir bra. Jag vet ju att det kommer lösa sig på ett sätt eller ett annat, men det tar sån tid! Jag har varken kraften eller orken till den eviga väntan.

Cross your fingers for me, will you?