Jag har ingen ork kvar. Idag har min kropp gatt pa sparlaga. Jag orkar knappt lyfta armen, än mindre äta. Barnen har varit hemma idag, och jag har jobbat fran klockan sex imorse fram tills nu med att underhalla dom. Mitt humör har varit nere i botten men mamman var hemma sa det var bara till att le, hela dagen igenom.

Det enda som funnits i mina tankar idag var hemresan pa lördag, utan att tänka pa den hade jag gett upp. Pa lördag aker jag hem, och jag längtar otroligt mycket. Till min familj, till mina vänner och till mina underbara systersöner. När jag far barn ska jag uppfostra dom exakt sa som min syster uppfostar sina barn, för mina systersöner är jordens underbaraste ungar!

Jag saknar älskling sa mycket just nu, trots att vi senast sags imorse. Snart har vi varit tillsammans tre ar, sa länge har vi hallt hand, viskat i varandras öron att vi älskar varandra. Jag vill att aren ska bli till decennium, jag vill att vi, han och jag skall vara förevigt!
Love, Amor, Kärlek.. Kärlek maste vara världens vackraste ord.. (innebörden är förtrollande)