070707

Solens döende strålar flammar i horisonten och färgar gräset gyllengult medan de dansar ut över slätten. Kvällsbrisen svalkar och kylig luft fyller mina lungor medan jag betraktar det mörknande landskapet.
De sista solstrålarna samlas i en enda kvarstående gnista som nu ensam lyser upp himlen under solens sista sekund innan nedgången är över. En svala svävar lågt mot marken och fångar vinden i sina vingar medan den långsamt stiger och slutligen försvinner i himlens dova ljus. Träden svajar och de spretande grenarna mister löv efter löv som långsamt dinglar ner och lägger sig till ro i det fuktiga gräset.
Tiden står still för ett ögonblick och sedan blir allt mörkt, som under en blinkning. Jag står kvar en stund och vandrar sedan därifrån med ett leende på läpparna.
Jag vet något ännu vackrare - och han är min.



2½ år idag älskling!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback