Kämpa och klara av
Mandag och tillbaka till verkligheten. Ungar som vägrar lyda, ögon som gärna vill förbli stängda och öron som inte längre vill höra. Men jag kämpar. Kämpa, kämpa, kämpa. What else? Jag kan inte bara ge upp och aka hem. Da är jag tillbaka pa ruta ett igen, och tolv timmar fran min älskade är inget alternativ längre. Därför har jag bestämt mig för att tycka om det här. Lära mig tycka om det. Och framför allt, sätta gränser!
"Sjömannen bad inte om medvind, han lärde sig segla!"
Kommentarer
Postat av: linda
Tjena tjejen! Min första rast har precis börjat.. jag började min första arbetsdag med att äta en macka med Nutella :S
De har mysko matvanor här...
Jag känner lite samma som du. "Min" familj är helt okej och sa, men det är ju jobbigt att vara sa langt borta fran allt. Men jag kan ju knappast ge upp efter tre dagar här och en arbetsdag... sa langt ner tänker jag inte lata mig sjunka. Sa jag tänker gilla det, oavsett vad mina känslor försöker säga.
Har du kommit in i familjen ordentligt och kan göra vad du vill och sa? Jag har inte det helt och hallet -jag vagar t.ex inte ladda ner msn till datorn.. men jag hoppas att det kommer snart!
Kram Linda
Trackback
