Väntan på livets slut

Någon sa att livet bara är ett väntrum, där man väntar på döden.
Det är väl sagt av en stackare som aldrig träffat någon som dig.
Januari 2005 kom med min hjälte som slog bort allt annat och ersatte det med leenden. Han gav mig fjärilar i magen som aldrig ville sluta föröka sig och minnen som jag fortfarande tror är oslagbara. Han kom och gav resten av livet en massa drömmar. Vet du om att jag kommer leva på dom drömmarna hur länge som helst? Du var mitt allt. Du är mitt allt.



Hälften av all luft, går inte att andas...
...Men det gör det knappast omöjligt att överleva eller hur?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback