Fundera
?
Innan du läser vidare så fundera på vad du tror att det betyder eller vart de kommer ifrån så förklarar jag lite närmare sen. Nästa ord att fokusera på är:
Lymfogranulorna venereum
?
Kanske ordet låter mer bekant, eller inte? Fundera ut en fantasibetydelse annars så tar vi det sista ordet som jag tror fler känner igen
Mychoplasma genitalium
?
Alla dessa ord har en sak gemensamt, de står under samma lag som följande ord som jag HOPPAS att många känner igen:
Gonorré, chlamydia, flatlöss, herpes, syfilis
Okej. jag satt online och hade en konversation kring könssjukdomar och ifall folk testar sig nog ofta eller inte och om du inte ens kände till alla sjukdomar som existerar så tror jag inte heller att du testar dig nog ofta. De flesta av oss gör inte det, vi litar på såväl partners, one night stands eller andra tillfälliga oregelbundna som regelbundna kontakter och de flesta av oss känner någon eller har själva blivit drabbade för någon form av sjukdom.
Men fatta att det finns så många som vi inte känner till, som vi inte kan namnen på och de utvecklas bara fler och fler!
Jag röstar på en lag att alla under 30 ska testa sig en gång i halvåret!
Ont..
Nu gör det jätte ont. Du gjorde ditt val.
Men du mår nog bra i vetskapen om att jag också är sårad.
Nu sitter vi här, två trasiga människor, utan kontakt med varandra.
Vem sa att livet var underbart....
Dear Santa,
Tomten. Nu har jag en önskan.
Låt denna vovve hitta hem till mig...
Aupairlife
Ibland saknar jag livet som aupair.
Ullared
Jag känner någon sorts hatkärlek till det programmet. Fnissiga tanter, shoppingsugna mammor, suckande pappor, skrikiga ungar, uppstoppade kärringar och kärleksfulla turturduvor... För att ge en kort beskrivelse.
Ullared kl. 20.00 varje måndag på 5:an.
håll varandra i handen nu...
Utanför fönstret är hösten riktigt påtaglig nu. Frosten ligger som ett lätt snötäcke på marken och löven är inte längre skimrande från eldigt rött till blekt gult utan de finns glesa på ett fåtal träd men de flesta står där nakna, beredda på en vintertid, ovanför vattenytorna ligger en tät dimma men än har inte is lagt sig på ytan.
Sakta flyter tiden ihop, förr blir till nutid och nånstans där emellan står jag och försöker hålla isär, skilja åt för att fortsätta leva i periferin, innan det är dags att låta dem smälta samman och bli balanserade. Än är jag inte redo, än är det äventyr på annat håll som lockar men tids nog lockar familjelivet, tids nog lockar känslan av att vilja vara närmare familj, trygghet och det liv som jag känner till så väl och älskar i ena sekunden och avskyr i den andra. Tids nog ska jag bli lugn, sitta i mitt hus och se tillbaka på livet, men just nu har jag fullt upp med att leva.
Privat blogg
Dock ger jag bara ut användarID och lösenord till ett fåtal människor.
Ni som känner att ni vill läsa, skicka ett mail eller en kommentar.
Söndag
Men jag mår konstigt nog bra ändå. Så underbart gudomligt bra.
Jag tror det beror på att jag är kär... Ibland vill man aldrig sluta leva.
På tal om att leva. Jag har förresten fått någon form av dödsångest. Tänker hela tiden på hemska saker som kan hända. Det är ju så lätt hänt. Jag menar, det som håller oss vid liv är ett litet organ stort som en knytnäve, som hela tiden pumpar. Så litet och skört.
Och varför ska just jag få leva ett normallångt liv? Jag kommer säkert bli påkörd, få cancer, pulsåderbrock, hjärtstillestånd, sätta en chokladpralin i halsen, halka och slå huvudet i en stor sten, köra av vägen, somna i badkaret, bli knivhuggen, bli uppäten av en björn när jag är ute och plockar svamp, bli hajmat på semestern, bli förgiftad och få Butolism, råka ramla ner på tågspåret precis när ett tåg kommer och.. Yes, you get the point.
Det är kallt som fan ute, men det spelar egentligen ingen roll alls.
Det är så oväsentligt att det nästan inte händer.
Hur kan man vara så ytlig?
och, igen, allt handlar om ytan.
ytlig,
ytligare,
ytligast,
ännu mer ytlig,
otroligt mer ytlig,
sjukt jävla jätte-ytlig,
Hanna
Som nämnt i ett tidigare blogginlägg. Jag är störd, och jag håller fast vid det.
Befinner mig...
Befinner mig just nu hos min syster och spelar wii med ungarna ;)
Igår hade...
Igår hade vi det riktigt mysigt :)
Lördag
Aaaa. Vad härligt det vore med vintermys. Nu!
Vill ha! Nu!
Peejhåå?
Nu är det helg igen. Veckorna går ypperligt fort nu för tiden. Ju äldre man blir, desto fortare går minuterna, timmarna, dagarna, veckorna, månaderna, åren. Livet..
Skrämmande faktiskt!
Jag vet inte vad vi ska göra i helgen. Jag tycker om att inte veta. Vill inte veta. Vill inte planera.
Det går inte.
Jag längtar något så otroligt efter P-H. Fast han bara är på jobbet i några timmar. Jag vill att vi ska ha några sådana där dagar då man sover länge, äter frukost i evighet och sedan bara är. Med varandra. Bara vi två. Och vi kan göra vad vi vill.
Dessa dagar är dyrbara för de infaller inte allt för ofta. Vill ha honom här. Nu!
Saknar dig allt för ofta..
Undrar om myror bråkar ofta? I så fall är det nog jobbigt för dem, eftersom de bor så nära inpå varandra. I en stor hög, klump, stack.
Men om alla myror i en stack älskar varandra kanske det är mysigt att bo i en klump. Fast jag skulle aldrig klara av det, för jag måste vara ensam ibland. Och tänka ifred.
Men myror kanske inte vill tänka ensamma. De vill tänka tillsammans.. Hmm.
Urk...jag är verkligen störd. Det är jag. En rubbning i den orala fasen eller vad säger du, Freud?
Idol
Igår tittade jag och Pejhåå på Idol för första gången, och blev måttligt besvikna.
Tills den här killen började sjunga.
Rysningar!
Erik Grönwall - The show must go on
Fredag
Jag och Johan på partaj hos Michelle för något år sedan.
Idag är det fredag och jag ska träffa Johan om någon timme.
Efter det kör han mig till älskling och där blir det bara mys hela helgen.
Det märks att jag är förvirrad, så mycket skit jag klämmer ur mig här i bloggen.
Men det får det vara slut med nu, jag ska sluta tänka så mycket! :)
Ni får alla ha en trevlig helg, för det ska iallafall jag ha!
Jag lever på rosa moln där kärleken är evig
Jag är trött på att alltid behöva tjata på dig. Men som sagt, jag börjar inse att det aldrig kommer hända, så nu lever vi nuet och är lyckligt ovetande istället.
Jag tror att allting har en mening, jag lämnar inget åt slumpen.
Men nu står jag här, naken framför sanningen och förstår inte riktigt vad det innebär att vara avklädd och lämnad i mörkret.
Åh, älskling.. allt annat kan försvinna bara du stannar kvar.
För också när jag tvivlar och det känns som allt är slut, jag sjunker ner i hjälplöshet och hittar inte ut.
Vi får inte ge upp varann så lätt.
Du är så fin när du ser in i mina ögon. Så fin när du ska försöka förklara någonting. Du är så fin när du säger hur mycket du älskar mig. Du är så fin när du sover. Jag får aldrig nog av dig! Du är som en riktigt gullig hundvalp som man inte kan sluta krama!
Livet är ett helvete, det är det för alla. Men en dag vaknar man och värderar det man har.
Nu är allt ställt på sin spets. Men det kommer bli bättre, åh, vad det kommer bli bra.
Du ber om förlåtelse, du gråter och skriker för att få min uppmärksamhet. Men jag är sorglös. Nu är jag sorglös. Jag känner ingenting.
Du betydde inte allt, men det blåste aldrig kallt, helt nära dig.
Fan vad jag längtar efter dig.. Längtar efter att få hålla om dig, känna dig i mig och bara få vara din. Jag är din. Du är min.
Det vi känner är något alldeles speciellt, och vi kan aldrig förklara för någon hur vi känner. Det är starkare än kraften från en atombomb.
Har du nånsin känt en fysisk smärta när han går därifrån?
Du vill ha kvar honom: skriker, gråter, gör allt för att fånga hans uppmärksamhet.
Så känner jag varje gång han går.
Ändå vet jag att han kommer tillbaka.
Jag hatar att vara beroende av dig. Förut var jag stark på egen hand, men nu måste jag klänga mig fast vid dig som om du vore den sista livlina jag har.
Fan om det tar slut.. vad fan ska jag ta vägen då? Alla drömmar, allt hopp- borta.
Du säger att jag inte ska tänka så, men vadå, man kan ju inte leva lyckligt ovetande och skyddad från omvärlden i en såpbubbla.
I wanna be the face you see when you close your eyes,
the touch you need every single night.
I wanna be your fantasy, your reality
and everything between..
Förvirrad?
Jag önskar jag kunde våga, bara ta det sista steget ut.
Men inom mig byggs rädslan upp för var natt jag är ensam.
Du ser mig nog som en stark person, som aldrig är rädd.
Det är fel, jag är alltid rädd.
Rädd för att behöva gå och lägga mig var kväll,
med ångest krypande över mig.
Jag är så rädd för vad du ska göra mot mig nästa gång.
För två gånger på kort tid har du både tryckt ner mig,
vänt allting upp och ner, och bett om förlåtelse..
Men förstår du egentligen vad det är du har gjort fel?
Dagen är min tröst, den enda tidpunkt där jag kan se.
Om natten är jag blind, och helt förstörd.
Natten påminner mig om allt dåligt jag orsakat,
det är då jag inser att allting egentligen är mitt fel.
Fast att du kanske inte vågar erkänna det, av rädsla?
Igen?
Ikväll har jag gjort nada, bara suttit vid datorn. (Vilket kanske märks? Herregud, vad jag spottar inlägg!)
I brist på vettig underhållning förde jag en monolog med en rysk på msn och vi kom in på djupelidjupa funderingar, som gav givande resultat. Det hela började rätt så oskyldigt, men ledde sen in på slingriga, farliga vägar, så till sist beslöt jag mig för att hoppa av på en trygg hållplats (wc-paus). Men intressant var det.
Det här kan vara ett tecken på för lite hobbyer/sysslor, för mycket tid, eller en förvarning om oreda uppe på hjärnhyllorna. Kanske är jag bara i behov av att prata med någon vettig? Svårt att säga, så frågan lämnas obesvarad.
Intelligent = välmöblerad i hjärnan. <--Källa: Synonymer.se. Haha.
Jag ska gå nu, för jag har en känsla av att jag bara skriver strunt.
Meningen med livet
Så vitt jag vet har inte livet i sig någon avsikt med att existera. ”Livets mening” är det samma som att säga ”resans mål”. Oftast har inte resan något eget mål, utan det är vanligtvis resenärens mål. Istället kanske man borde ställa sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? För att sedan följa sina svar så gott man kan.
”Det var inte meningen att jag skulle vakna i morse, allt går fel idag” kan man höra någon gräma sig. Vems mening var det inte? Var det Guds mening att man inte skulle ha vaknat? För den som tror på Gud måste livets mening ställa frågan över vad Gud har för mening med människolivet. Är det så att Gud har en mening med oss alla? Och för oss som inte tror på någon gud då?
Varför jämföra sig med någonting man intalar sig är lycka? När man kan leva i balans istället. Om man ställer olyckan mot lyckan i sitt liv, inser man snabbt att de har med varandra att göra. Inget ont som inte har någonting gott med sig, som man brukar säga. Istället för att gå och gräva ner sig i hur olycklig man är, och fråga varför man lever över huvud taget, kan man försöka se det goda ur det onda, samt uppskatta de dagar man är bekymmersfri. Tänk som Lennart Koskinen i sin bok Meningen med livet: –Att ”lyckas” i livet är tyvärr ofta att misslyckas med livet.
Oavsett, hur lycklig man än anser sig vara, har människan i urminnes tider undrat om livet har en mening. Vare sig man är filosof eller ej har kanske den skrämmande tanken, att livet faktiskt inte har en poäng, nått bollen vi tänker med. Vi föds, lever och dör. Kanske utan någon anledning som helst! Fast vem vet… Kanske finns det ett oskrivet ändamål svävande ute i rymden någonstans.
Skulle vi verkligen vilja veta svaret?
Vilka förväntningar! Är det här verkligen rätt svar? Passar det mig? Och varför har vi inte fått veta det tidigare? Är kanske meningen med livet att vi ska fundera över livets existens utan att få något svar? Eller kanske att vi ska gå ta oss fram så gott vi kan utan vägledning?
Jag säger inte att det finns en mening med livet. Inte heller förnekar jag möjligheten att det kan finnas ett gemensamt svar. Tills någon eller något kan övertyga mig tänker jag göra det bästa av mitt liv.
Hur svårt kan det va?
Usch vad jag känner mig fet!
Jag måste verkligen skärpa mig nu. Motionera mer -äta mindre! Ska det vara så svårt?
Ofta går allt bra. Promenad, lagom med mat.. Ända tills man dukar upp för filmkväll med popcorn och hela kitet.
Men i morgon, då SKA jag äta supernyttigt och ta en redig jävla morgonpromenad.
Jag lovar?
Jag tror att alla tjejer har nåt sorts behov av att kolla på kärleksfilmer.
Jag fullkomligt älskar att kolla på sliskiga, romantiska rullar ibland.
Då liksom pirrar det lite i magen. Jag längtar efter min P-H och tänker på hur nykär jag är... Åååå vad kär jag är! Nyförälskelsens spända, pirriga och förväntansfulla stunder är en berusning väl värd att kallas underbar.
Det är lätt att fastna i vanor och ta varandra för givet. Men så kommer det ett ögonblick då jag fylls av rysningar längs hela kroppen, jag blir varm om kinderna och helt tårögd. Det kan vara när han skrattar, det händer när vi myser och ibland ploppar den där känslan upp "bara sådär". Den där känslan som gör att hela kroppen känns lätt som en fjäder och man är beredd att offra ALLT bara för honom. För att få vara med honom, för att få leva med honom, röra vid honom och vara älskad.. av just honom!
Han är den finaste som finns!
Måndag
11.45
Happy day today! Jag känner mig så...levande och oövervinnerlig! Ungefär som en vitaminfylld morot, som någon ryckt ur jorden och som fått skåda solljuset för första gången.
En ostabil känslostorm har erövrat min hjärna och slängt ut det normala förståndet. Men de flesta vet hur strange jag kan vara vid vissa tillfällen. No explanation necessary.
Ikväll är jag nog mentalt nykter igen. Förhoppningsvis.
Men ikväll är ikväll och nu vill jag glufsa i mig en stor fet onyttig macka.
Stay real!
21.45
Mentalt nykter my ass! Jag känner mig fortfarande hög på livet, och hade det inte varit pga vissa mindre positiva saker hade jag förmodligen flygit iväg på ett rosa moln. Kärlek. Musik.
Vem vet hur jag känner mig imorgon. Men nu är nu, och idag mår jag bra.
Repris
|
Pain . Ons 28 apr 2004 20:53 |
|
|
