Idag har jag haft en mysig söndag med min älskade peejhåå.
Vi var nere vid bron och gick en runda efter att ha sovit halva dagen.
Gårdagen var långt ifrån lyckad men trots motgångar så känns det bra nu.


Lånade en bild av hjärtat också!

Betrunken in Deutschland. Haha.

It's just one of those days....

Sitter på Entré och fikar med världens sötaste Ammy :)

Här har vi en bild från igår iallafall. På syster och minsta skitungen. :)

Positivt med dagen:

- Jag har umgåtts med mina älskade skitungar (Såg "Toy Story 2")
- Har gått på en lång promenad
- Köpt Skånekort, så att jag nu kan åka gratis i hela skåne (30 dagar iallafall!)
- Ska till mitt hjärta om en stund ♥

Negativt:

- Min ena systerson har väldigt hög feber och mår inget vidare
- Msn fungerar inte överhuvudtaget *sliter mig i håret*
- Det går inte att lägga in bilder från mobilen (tog många fina idag!!!)
- Är väldigt orolig angående en speciell sak (igen.... suck)

Världens sötaste ungar ♥

Hittade lite grejs från ettan i gymnasiet. Kul att titta på sånt.
Nedanför har vi en dansande SoPHie!





Och här blir hon nästan mosad av sin egen fot!
Första grejen jag fick göra i Photoshop om jag inte minns helt fel?

Pratade nyligen med en vän jag lärde känna i Tyskland och han sa att han satt och tittade på TV.
Kikade lite på YOUTUBE och insåg att jag faktiskt saknar vissa program.. Även om dom är bra korkade ibland ;)


Sonya Kraus i "Talk, Talk, Talk"...
Plockar fram det roligaste från olika talkshower och lever sig verkligen in i varje presentation.
Inte bara med röst och kroppsspråk, utan även med sina unika klädval!

"Gute Zeiten Schlechte Zeiten" favoritprogram nummer ett, liknande Sveriges "Nya Tider".

"Verbotene Liebe", liknande Sveriges "Skilda Världar".

"Die Oliver Geissen show", Tysk talkshow som har fått mig att skratta miljoner gånger!
Många korkade människor med i programmet. Haha.

...sist men inte minst Oliver Pocher och Elton i.. ja, jag vet inte vadd programmet heter men dom super sig fulla i tv iallafall.
Sjunger massa tyska supesånger och åker cykelslalom.
Oliver Pocher är Tysklands bästa komiker!

Lurade i lite folk att jag klippt håret kortkort, vissa gick på det men andra inte.
Jag skulle iallafall aldrig få för mig att klippa det kortare än till axlarna.
Har lärt mig att jag inte passar i det. Men jag var hos frisören, så den biten ljög jag inte om!
Klippte dock bara bort det slitna och satte lite ljusare slingor i.

I fredags var det kalas för systeryster som fyllde 35 år, dock ser hon inte ut att vara en dag över 25.
Pejhåå dök upp lite senare på kvällen och fick säga hej till de som var kvar, sen blev det Malmö för oss.
Har haft en fin och lugn helg, (vad hände med partyhanni?!) och idag var vi på nya Ikea.

I veckan blir det jobb, mys och en hel del städande. Till helgen får vi se.
Men lite sugen på partaj är jag allt.... hihi.

Alltså. Jag är mobilberoende. Alla som känner mig vet detta!
Och jag är så otroligt kär i dessa två underbara telefoner att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Varför kan jag inte bara vinna tillräckligt med pengar för att köpa en?

Olycklig kärlek. Haha.

...lunchat med en charmig Pejhåå.


...tagit långa promenader...


och fotat mig själv samtidigt.


...blivit full med Michelle.


... träffat min älskade mormor.


...sett en Coca Cola-lastbil.


...myst med vår söta kisemise.


...gått förbi en kyrka.


...träffat Michelle nykter.

...och såklart en massa annat som inte förevigats på bild.
Vissa saker vill man behålla för sig själv, eller hur? ;)

..fyfan vilken vacker röst!
Och det är inte ofta jag säger att något är vackert ;)

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful

Jag tror det var i trettonårsåldern som jag höll handen med någon för första gången. Jag tror det var då jag hade min första pojkvän. När man är så liten är det mesta på skoj och det var väl ingen som hade en tanke på att det skulle vara längre än en, två veckor. "Framtid, vad är det?" Kanske var det även därför som det inte gjorde så ont när det väl tog slut.

Men med tiden så började jag längta efter något mer. När jag träffade C så ändrades min syn på kärlek, det blev seriösare och även om jag bara var 16 år så funderade man på framtiden, undrade om det skulle hålla och hur det skulle bli. När vi sedan gjorde slut efter tre långa år krossades mitt hjärta hårdare än någonsin. Då visste jag att jag med all säkerhet att fått uppleva äkta kärlek, och att jag fått lära mig hur det var att älska.

Efter det så var det inte alls samma sak när jag träffade någon ny. Jag letade, nästan suktade, efter den känslan igen. Alla blev jämförda med denna kille som i mina ögon var perfekt, ingen nådde ändå upp till hans nivå. Jag träffade en del idiotiska killar och ett tag var jag nära mörkret. Till slut gav man upp hoppet och koncentrerade sig på andra saker... Kärlek var inte längre första prioritet. Tills du kom.

Du gav mig något att tro på och du älskade mig. Vi var med om mer under våra få månader än de flesta par är med om under flera år. Men trots att vi hade ett helvete ibland så tog vi oss igenom det. Jag litade på dig, du litade på mig. Jag visste att du aldrig skulle kunna såra mig, du visste detsamma om mig. Det var perfekt, och det fick mig att tro att äkta kärlek verkligen kunde ske mer än en gång... Det vi hade är speciellt och det kommer alltid finnas i mitt hjärta. Även om jag sårat dig hoppas jag att du kan ha kvar våra fina minnen, och tänka på dom när det känns som jobbigast. För minnen, det kan ingen ta ifrån en!

Nu sitter jag här med ett stort frågetecken i huvudet. Ett stort jävla frågetecken. Att våga lita på någon är stort och när allt pekar emot det är det ännu svårare. För hur ska man veta vad som är rätt? Vilken väg i livet ska man välja? Det hade varit bra mycket lättare om det hade funnits en pil som visade vägen. Jag har ingen aning om vad meningen med detta inlägg var och jag vet inte vad jag vill med mitt liv.
Det känns som att hela livet är ett frågetecken.

Som min status på facebook säger:
"Vet inte vad jag ska tro, vad jag ska tänka, hur jag ska må eller vad jag ska göra."

Men jag antar att detta bara är ännu en prövning att gå igenom. När man klarar sig igenom en sak blir man starkare, och ja.. det kan verkligen behövas just nu.


14 år och förälskad.

Då var det dags igen för denna underbara psykologiska skräckis.
Har lovat Chris att se den med honom eftersom det är med honom jag sett alla föregångarna med!
Får väl se om han kommer hit och tittar på dom eller om jag måste pallra mig till tysklandet...

Nu har jag fan nått botten.