Jag tror det var i trettonårsåldern som jag höll handen med någon för första gången. Jag tror det var då jag hade min första pojkvän. När man är så liten är det mesta på skoj och det var väl ingen som hade en tanke på att det skulle vara längre än en, två veckor. "Framtid, vad är det?" Kanske var det även därför som det inte gjorde så ont när det väl tog slut.

Men med tiden så började jag längta efter något mer. När jag träffade C så ändrades min syn på kärlek, det blev seriösare och även om jag bara var 16 år så funderade man på framtiden, undrade om det skulle hålla och hur det skulle bli. När vi sedan gjorde slut efter tre långa år krossades mitt hjärta hårdare än någonsin. Då visste jag att jag med all säkerhet att fått uppleva äkta kärlek, och att jag fått lära mig hur det var att älska.

Efter det så var det inte alls samma sak när jag träffade någon ny. Jag letade, nästan suktade, efter den känslan igen. Alla blev jämförda med denna kille som i mina ögon var perfekt, ingen nådde ändå upp till hans nivå. Jag träffade en del idiotiska killar och ett tag var jag nära mörkret. Till slut gav man upp hoppet och koncentrerade sig på andra saker... Kärlek var inte längre första prioritet. Tills du kom.

Du gav mig något att tro på och du älskade mig. Vi var med om mer under våra få månader än de flesta par är med om under flera år. Men trots att vi hade ett helvete ibland så tog vi oss igenom det. Jag litade på dig, du litade på mig. Jag visste att du aldrig skulle kunna såra mig, du visste detsamma om mig. Det var perfekt, och det fick mig att tro att äkta kärlek verkligen kunde ske mer än en gång... Det vi hade är speciellt och det kommer alltid finnas i mitt hjärta. Även om jag sårat dig hoppas jag att du kan ha kvar våra fina minnen, och tänka på dom när det känns som jobbigast. För minnen, det kan ingen ta ifrån en!

Nu sitter jag här med ett stort frågetecken i huvudet. Ett stort jävla frågetecken. Att våga lita på någon är stort och när allt pekar emot det är det ännu svårare. För hur ska man veta vad som är rätt? Vilken väg i livet ska man välja? Det hade varit bra mycket lättare om det hade funnits en pil som visade vägen. Jag har ingen aning om vad meningen med detta inlägg var och jag vet inte vad jag vill med mitt liv.
Det känns som att hela livet är ett frågetecken.

Som min status på facebook säger:
"Vet inte vad jag ska tro, vad jag ska tänka, hur jag ska må eller vad jag ska göra."

Men jag antar att detta bara är ännu en prövning att gå igenom. När man klarar sig igenom en sak blir man starkare, och ja.. det kan verkligen behövas just nu.


14 år och förälskad.