Men jobbet i sig löser väl sig. Det tuffa är att lämna barnen på förskolan. Alva är ju van, men Minna. Aouch, det svider i mammahjärtat. Det är tusen gånger svårare nu med all kunskap i bagaget än när Alva inskolades och man inte hade koll. Nu förstår jag ju vikten av anknytning, och jag förstår även att hon inte vet att jag kommer tillbaka. Hon tror jag överger henne alltså, varje dag. Det får mig att må så dåligt... 

Jag kan iallafall säga att jag förstår föräldrarnas känslor på jobb, när det är de som inskolar sina barn och jag är pedagogen. 

Hoppas det blir bra till slut, hoppas...