Meningen med livet
Vad är meningen med livet? Eller har livet någon mening? Måste existensen ha någon poäng eller ett ändamål?
Så vitt jag vet har inte livet i sig någon avsikt med att existera. ”Livets mening” är det samma som att säga ”resans mål”. Oftast har inte resan något eget mål, utan det är vanligtvis resenärens mål. Istället kanske man borde ställa sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? För att sedan följa sina svar så gott man kan.
”Det var inte meningen att jag skulle vakna i morse, allt går fel idag” kan man höra någon gräma sig. Vems mening var det inte? Var det Guds mening att man inte skulle ha vaknat? För den som tror på Gud måste livets mening ställa frågan över vad Gud har för mening med människolivet. Är det så att Gud har en mening med oss alla? Och för oss som inte tror på någon gud då?
Varför jämföra sig med någonting man intalar sig är lycka? När man kan leva i balans istället. Om man ställer olyckan mot lyckan i sitt liv, inser man snabbt att de har med varandra att göra. Inget ont som inte har någonting gott med sig, som man brukar säga. Istället för att gå och gräva ner sig i hur olycklig man är, och fråga varför man lever över huvud taget, kan man försöka se det goda ur det onda, samt uppskatta de dagar man är bekymmersfri. Tänk som Lennart Koskinen i sin bok Meningen med livet: –Att ”lyckas” i livet är tyvärr ofta att misslyckas med livet.
Oavsett, hur lycklig man än anser sig vara, har människan i urminnes tider undrat om livet har en mening. Vare sig man är filosof eller ej har kanske den skrämmande tanken, att livet faktiskt inte har en poäng, nått bollen vi tänker med. Vi föds, lever och dör. Kanske utan någon anledning som helst! Fast vem vet… Kanske finns det ett oskrivet ändamål svävande ute i rymden någonstans.
Skulle vi verkligen vilja veta svaret?
Vilka förväntningar! Är det här verkligen rätt svar? Passar det mig? Och varför har vi inte fått veta det tidigare? Är kanske meningen med livet att vi ska fundera över livets existens utan att få något svar? Eller kanske att vi ska gå ta oss fram så gott vi kan utan vägledning?
Jag säger inte att det finns en mening med livet. Inte heller förnekar jag möjligheten att det kan finnas ett gemensamt svar. Tills någon eller något kan övertyga mig tänker jag göra det bästa av mitt liv.
Så vitt jag vet har inte livet i sig någon avsikt med att existera. ”Livets mening” är det samma som att säga ”resans mål”. Oftast har inte resan något eget mål, utan det är vanligtvis resenärens mål. Istället kanske man borde ställa sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? För att sedan följa sina svar så gott man kan.
”Det var inte meningen att jag skulle vakna i morse, allt går fel idag” kan man höra någon gräma sig. Vems mening var det inte? Var det Guds mening att man inte skulle ha vaknat? För den som tror på Gud måste livets mening ställa frågan över vad Gud har för mening med människolivet. Är det så att Gud har en mening med oss alla? Och för oss som inte tror på någon gud då?
Varför jämföra sig med någonting man intalar sig är lycka? När man kan leva i balans istället. Om man ställer olyckan mot lyckan i sitt liv, inser man snabbt att de har med varandra att göra. Inget ont som inte har någonting gott med sig, som man brukar säga. Istället för att gå och gräva ner sig i hur olycklig man är, och fråga varför man lever över huvud taget, kan man försöka se det goda ur det onda, samt uppskatta de dagar man är bekymmersfri. Tänk som Lennart Koskinen i sin bok Meningen med livet: –Att ”lyckas” i livet är tyvärr ofta att misslyckas med livet.
Oavsett, hur lycklig man än anser sig vara, har människan i urminnes tider undrat om livet har en mening. Vare sig man är filosof eller ej har kanske den skrämmande tanken, att livet faktiskt inte har en poäng, nått bollen vi tänker med. Vi föds, lever och dör. Kanske utan någon anledning som helst! Fast vem vet… Kanske finns det ett oskrivet ändamål svävande ute i rymden någonstans.
Skulle vi verkligen vilja veta svaret?
Vilka förväntningar! Är det här verkligen rätt svar? Passar det mig? Och varför har vi inte fått veta det tidigare? Är kanske meningen med livet att vi ska fundera över livets existens utan att få något svar? Eller kanske att vi ska gå ta oss fram så gott vi kan utan vägledning?
Jag säger inte att det finns en mening med livet. Inte heller förnekar jag möjligheten att det kan finnas ett gemensamt svar. Tills någon eller något kan övertyga mig tänker jag göra det bästa av mitt liv.
Kommentarer
Trackback