What a feeling!
Idag känner jag mig så levande och oövervinnerlig! En riktigt skön känsla som jag vill ska stanna länge. Livet blir mycket lättare på det viset, när inget känns omöjligt. Lyssnar för tillfället på riktigt bra musik, en gammal cd jag hittade gömd på min ena hårddisk. Baaaaaaas!
Imorgon börjar helgen och då är det fullt upp. Iallafall så vill jag att det ska vara det, slippa tänka på andra problem och bara älska livet. För det gör jag ibland, fast att allt inte är perfekt.. och livet är fullt av överraskningar!
Imorgon börjar helgen och då är det fullt upp. Iallafall så vill jag att det ska vara det, slippa tänka på andra problem och bara älska livet. För det gör jag ibland, fast att allt inte är perfekt.. och livet är fullt av överraskningar!
Uppdatering
Denna dagen har varit precis som alla andra, och det börjar bli tråkigt nu. Somnade klockan sju (!) imorse men vaknade redan vid elva igen. Så mycket sömn blir det inte heller.. Det kan bero på att jag tänker för mycket men mest sannolikt är det för att jag inte gör så mycket om dagarna.
På fredag blir det antingen bio eller filmkväll. Dagen efter ska jag till Camilla och hälsa på henne en runda. Ser framemot båda dagarna väldigt mycket... Lite tråkigt att jag inte kan klämma in en fest där någonstans bara. Men en helg utan partaj överlever jag nog. Hihi.
Glöm inte att lyssna på låten i föregående inlägg!
På fredag blir det antingen bio eller filmkväll. Dagen efter ska jag till Camilla och hälsa på henne en runda. Ser framemot båda dagarna väldigt mycket... Lite tråkigt att jag inte kan klämma in en fest där någonstans bara. Men en helg utan partaj överlever jag nog. Hihi.
Glöm inte att lyssna på låten i föregående inlägg!
Tiesto som bäst
Lyssna och älska!
Bloggilogg
Idag har det varit en bra dag. Faktiskt. Under tre timmar som jag fikade med en vän kollade jag på mobilen kanske två gånger, vilket är rekord. Hade det hur trevligt som helst och det hjälper väl en del också. Kanske borde jag skaffa fler fikakompisar? Då hade jag kanske blivit kvitt mitt mobilberoende en gång för alla. Men det är nog lika dyrt att fika fem gånger om dagen också....
Jobb har jag också fått. Som vikare men det är ju jobb ändå, vilket ger mig något mer pengar i månaden än det jag har nu. Annars står mitt liv rätt stilla för tillfället. Blir heller inget festande till helgen. För det första verkar folk inte vara festsugna (ja, jag vet att det är tisdag!), dessutom har jag ingen alkohol att dricka och då brukar det bli rätt tråkigt. Jag har inget emot folk som väljer att avstå från alkohol, men jag säger bara hur jag funkar.
Jaha. That's it. Livet är som det är.
Jobb har jag också fått. Som vikare men det är ju jobb ändå, vilket ger mig något mer pengar i månaden än det jag har nu. Annars står mitt liv rätt stilla för tillfället. Blir heller inget festande till helgen. För det första verkar folk inte vara festsugna (ja, jag vet att det är tisdag!), dessutom har jag ingen alkohol att dricka och då brukar det bli rätt tråkigt. Jag har inget emot folk som väljer att avstå från alkohol, men jag säger bara hur jag funkar.
Jaha. That's it. Livet är som det är.
Måndag
Då var det måndag igen och en ny vecka har börjat. Ändrar det något för mig? Nej. Studenterna har gått en vecka av sin första termin nu på universitetet och jag är arg på mig själv för att jag inte kom in. Men nästa termin är det min tur.
Idag ska jag göra det man kan göra utan pengar; städa, leta jobb, kanske gå på en promenad och helt enkelt bara vara. Utan pengar blir livet tråkigt.
Idag ska jag göra det man kan göra utan pengar; städa, leta jobb, kanske gå på en promenad och helt enkelt bara vara. Utan pengar blir livet tråkigt.
Varför kan ni inte bara säga det jag inte säger?
Min ångest är fortfarande sjukt påtaglig. Jag vet fortfarande inte vad den gäller.
Mest känner jag mig nog jävligt ensam. Även fast jag vet att jag inte är det.
Det är så jävla tyst överallt. Inga ord, inga röster, inga händer som vandrar över min kropp.
Bara ett jävla eko.
Det finns personer som jag vill trycka upp mot väggen och skrika åt. Personer som aldrig förstår. Personer som verkar vara som jag.
Människor som håller käften, ler och flyter med.
Varför kan ni inte bara säga det jag inte säger?
Men framförallt - Varför är jag så jävla feg för? Varför är vi så jävla fega?
Jag har massor av känslor som vandrar i kroppen. Känslor som jag blockerar. Tankar som jag stänger av.
För ett år sedan levde jag. Det fick liksom bära eller brista. Nu har jag börjat blockera mig själv och allt slutar i ingenting. Det blir aldrig något.
Ytliga relationer där jag vägrar släppa in någon. Livrädd för att börja tycka om en annan människa. Tycka om på ett sätt som är större än vänskap.
Jag tappar luften när tanken på att bli sårad och sviken igen, slår mig.
Jag vill sluta andas när jag tänker på att jag kan komma att bli förnedrad och liten igen.
Saknad
...och helt plötsligt kommer tankarna på honom tillbaka och ger mig en enorm känsla av ensamhet. Kanske borde vi försöka igen. Kanske borde vi ge varandra en chans till. Det skulle ju vara vi två för alltid! Vi är så lika på flera olika sätt; samma musiksmak, samma filmsmak, samma festhumör och samma underbara vänner. Dock delar vi inte samma framtidsdrömmar, och är inte det de viktigaste?
Jag bara saknar honom så mycket att det gör ont i hela kroppen och det känns som att hjärtat ska stanna av smärta. Allt som går att göras för att glömma gör jag, men det finns ändå stunder då han finns i tankarna och smärtan känns extra jobbig... ett sånt tillfälle är nu.
Jag bara saknar honom så mycket att det gör ont i hela kroppen och det känns som att hjärtat ska stanna av smärta. Allt som går att göras för att glömma gör jag, men det finns ändå stunder då han finns i tankarna och smärtan känns extra jobbig... ett sånt tillfälle är nu.
I've got the worst hangover ever
Visst är jag lite sliten. Fortfarande. Och visst blev det lite för mycket dricka igår. Men jag hade sjukt kul, till priset av 0 kr dessutom! Och vem tackar nej till gratis festande? Ett trevligt minne dyker upp i huvudet gång på gång. Tre tjejer på toaletten (tjejer går alltid på toaletten tillsammans på fester, har ni tänkt på det?), jag sätter mig på kanten av badkaret men trillar sedan ner, varpå en av mina vänner sätter igång vattnet. Hihi. Detta var ungefär samtidigt som jag pratade med någon speciell i telefon. Förlåt, för mitt sluddrande.
"I've got the worst hangover ever
I'm crawling to the bathroom again
It hurts so bad that I'm never gonna drink again
I'll probably never drink again
I may not ever drink again
At least not til next weekend"
"I've got the worst hangover ever
I'm crawling to the bathroom again
It hurts so bad that I'm never gonna drink again
I'll probably never drink again
I may not ever drink again
At least not til next weekend"
Partydags
Yes, kvällen är räddad även för en fattiglapp som mig! Tack vare fina vänner med körkort och rikligt med alkohol från Tyskland överlever jag även denna helg utan honom. Dock finns han i mina tankar tjugofyra timmar om dygnet men lite sprit kan nog ändra på det, iallafall för stunden. Så, klockan sju börjar mitt liv igen!
Imorse vaknade jag runt halv sju av mobilen som ringde. Det var syster som undrade om jag kunna ställa upp och passa barnen idag, för den stora hade ont i knäet och skulle till läkaren. Klart jag vill! Hade glömt hur underbara ungar kan vara, och trots att jag gäspade mycket hade jag hur kul som helst. Tyvärr var min älskade systerson tvungen att åka till universitetssjukhuset i Lund, för att bli röntgad.
Som sagt, dags för fest nu vilket jag hoppas piggar upp mig en del. Men trötthet brukar gå över när man umgås med trevliga människor. Hoppas alla som läser får en bra helg!
Imorse vaknade jag runt halv sju av mobilen som ringde. Det var syster som undrade om jag kunna ställa upp och passa barnen idag, för den stora hade ont i knäet och skulle till läkaren. Klart jag vill! Hade glömt hur underbara ungar kan vara, och trots att jag gäspade mycket hade jag hur kul som helst. Tyvärr var min älskade systerson tvungen att åka till universitetssjukhuset i Lund, för att bli röntgad.
Som sagt, dags för fest nu vilket jag hoppas piggar upp mig en del. Men trötthet brukar gå över när man umgås med trevliga människor. Hoppas alla som läser får en bra helg!
Tiden går...
När jag ser på dig, hör din röst eller t.o.m tänker på dig brukar det rinna ett par tårar ner för kinderna. Jag älskar dig fortfarande och det gör jätte ont att veta att vi aldrig kommer bli tillsammans igen. Men fina minnen har vi ihop, och dom ska jag vårda så bra jag kan, så jag kan tänka tillbaka när jag är gammal och inse hur mycket jag lärt mig under våra tre år.
Dagarna går en efter en men jag är fortfarande kvar på samma ställe. Jag underhåller mig med att träffa människor (det som går utan pengar) och försöker vara social. Innan idag var jag hos syster där hon slingade mitt hår. Imorgon ska jag fika med en vän, sedan på släktkalas i någon timme innan det är dags för fest. Ser fram emot morgondagen. Kan behöva festa lite.. Nu är det dock dags för lite tv-tittande. Ciao!
Dagarna går en efter en men jag är fortfarande kvar på samma ställe. Jag underhåller mig med att träffa människor (det som går utan pengar) och försöker vara social. Innan idag var jag hos syster där hon slingade mitt hår. Imorgon ska jag fika med en vän, sedan på släktkalas i någon timme innan det är dags för fest. Ser fram emot morgondagen. Kan behöva festa lite.. Nu är det dock dags för lite tv-tittande. Ciao!
Dagens teknik
När jag vaknar på morgonen loggar jag in på msn det första jag gör. Sen är jag inloggad i princip hela dagen. Vet ni varför? På grund av de knäppa, underbart sjuka människor jag känner. Dom förgyller min vardag och gör att hjärtat läks lite snabbare än normalt.
Exempel på en helt vanlig konversation:
Linda säger:
Jag börjar fundera på om nougaten mamma köpte egentligen innehåller ngt annat.. typ som en övning inför amsterdam.
Denna (helt underbart gudomliga) tjej ska åka till Amsterdam som aupair och är rädd för att alla kakor innehåller hash där. Du får mig att skratta! hihi.
Tänkte gå och lägga mig snart. Men det är så svårt när man blir så glad av datorn. Jag hade inte velat leva den tiden då datorer inte fanns. Eller mobiltelefoner utan mp3. Jag älskar dagens teknik!
Ein Bisschen Frieden
Jag måste få ett jobb snart, innan jag blir galen. Det är kanske skönt att vara hemma och ta det lugnt ett par dagar men sen får man nog. Dock är det inte så lätt som det verkar att "fixa" ett arbete. Speciellt inte för någon som mig, där högsta utbildning är gymnasiet... Jag skulle kunna åka iväg som aupair igen, men jag vet själv hur jag trivdes som det förra gången. Dessutom vill jag inte lämna alla här hemma. Något jobb måste det väl finnas?
Ett par inplanerade saker finns det iallafall i veckan... På något sätt måste jag vara väldigt charmig. På fredag är det fest och jag betalar inte något. Inte ens skjutsen dit. Men tjänster returneras, det ska alla som ställer upp för mig veta! Annars har jag inte speciellt mycket för mig denna vecka. Ska förhoppningsvis hälsa på Mathilda med familj på Söndag, och leka lite med deras söta baby. Kan man kalla en ettåring för baby?
Annars är det Chris mitt liv präglas av. Han finns i mina tankar på dagen och i drömmarna på natten. Jag saknar honom. Men på något sätt ska jag väl ta mig igenom detta....
Underhållande
Min blogg har blivit väldigt deprimerande på sista tiden. Jag tänkte att det var dags att ändra det nu, vem vet, kanske blir jag själv gladare då. Så, för att sätta fart på skratten och dra mungiporna upp till ögonen visar jag en väldigt underhållande reklamfilm jag såg idag på tv:n. Enjoy!
We like to party
Så trött på allt skit som samlats mellan oss under åren. Blir arg och ledsen när du bara vill gå vidare och glömma utan att ha pratat ut om det först, på så sätt kommer det bara komma fram senare. Varför ska det alltid vara så? Är det inte bättre att båda känner sig okej med allt innan man fokuserar sig på framtiden? Jag blir så ledsen när du gör som du gör. Jag vet att allt kommer vara "bra" nästa gång vi pratar igen, du låtsas som om inget har hänt. Men jag då? Jag har fortfarande all skit i mitt hjärta och det rensas inte bort fråns vi pratat om det. Först då kan jag gå vidare..
Jag måste ta och rycka upp mig för sjutton. Jävla humörsvängningar, vad håller hormonerna på med? Jag behöver festa, festa festa festa feeeeesta! Festa och tänka på något annat. Men hur är det möjligt utan pengar?
Jag måste ta och rycka upp mig för sjutton. Jävla humörsvängningar, vad håller hormonerna på med? Jag behöver festa, festa festa festa feeeeesta! Festa och tänka på något annat. Men hur är det möjligt utan pengar?
You still have all of me
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have
All of me
I'd love to walk away and pull myself out of the rain
But I can't leave without you
I'd love to live without the constant fear and endless doubt
But I can't live without you
En gång för alla
Det är kanske dags att förklara varför jag är singel nu. Många undrar varför vi efter tre år har bestämt att gå skilda vägar, och detta är anledningen;
I två och ett halvt år har vi bott i olika land och träffats högst två gånger i månaden. Han i Tyskland, jag i Sverige. Vi visste redan när vi träffades att det var riskfyllt att satsa på ett förhållande som detta, men känslorna var för starka för att neka. Vi vande oss vid att inte få träffas så ofta, och tiden vi inte träffades ägnade vi åt kompisar och andra saker som skola och jobb, detta passade oss utmärkt och vi visste ju även att det skulle bli annorlunda så fort jag tagit studenten. Jag flyttade då till Tyskland, och vi började träffas i princip varje dag. Att gå från att ses varannan helg till att träffas varje dag är en stor förändring. Det är så man börjar reta sig på varandra. Hela tiden. Det är då man får reda på om förhållandet fungerar på riktigt och om det finns någon framtid.
Detta tär självklart på förhållandet, men det är ingen anledning att göra slut utan att kämpa först. Men efter att jag bott där ett halvår, diskuterade vi framtiden och kom fram till samma slutsats båda två. Vi vill inte samma sak. Vi har inte samma syn på framtiden och hur ska vi då kunna vara ihop? Det är då bättre att skiljas åt och ge varandra en chans till ett liv där vi kan nå våra drömmar.
Denna anledning är bara en av många till att vi gjorde slut. Det har hänt många mindre saker, små misstag och svartsjuka som har lett oss till detta beslut. Och även om jag ångrar det ofta (nästan hela tiden), så vet jag att om vi blivit tillsammans igen hade vi ändå inte haft någon framtid. Därför är det bättre att vi koncentrerar oss på det vi vill nå, våra mål, och möjligen träffar någon i framtiden som har samma drömmar.
Det är absolut inte uteslutet att vi förblir vänner och hälsar på varandra om ett par månader. Efter tre år tillsammans har vi upplevt mycket och har många gemensama vänner. Jag kommer alltid älska honom, och han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Men det är dags att gå vidare nu...
I två och ett halvt år har vi bott i olika land och träffats högst två gånger i månaden. Han i Tyskland, jag i Sverige. Vi visste redan när vi träffades att det var riskfyllt att satsa på ett förhållande som detta, men känslorna var för starka för att neka. Vi vande oss vid att inte få träffas så ofta, och tiden vi inte träffades ägnade vi åt kompisar och andra saker som skola och jobb, detta passade oss utmärkt och vi visste ju även att det skulle bli annorlunda så fort jag tagit studenten. Jag flyttade då till Tyskland, och vi började träffas i princip varje dag. Att gå från att ses varannan helg till att träffas varje dag är en stor förändring. Det är så man börjar reta sig på varandra. Hela tiden. Det är då man får reda på om förhållandet fungerar på riktigt och om det finns någon framtid.
Detta tär självklart på förhållandet, men det är ingen anledning att göra slut utan att kämpa först. Men efter att jag bott där ett halvår, diskuterade vi framtiden och kom fram till samma slutsats båda två. Vi vill inte samma sak. Vi har inte samma syn på framtiden och hur ska vi då kunna vara ihop? Det är då bättre att skiljas åt och ge varandra en chans till ett liv där vi kan nå våra drömmar.
Denna anledning är bara en av många till att vi gjorde slut. Det har hänt många mindre saker, små misstag och svartsjuka som har lett oss till detta beslut. Och även om jag ångrar det ofta (nästan hela tiden), så vet jag att om vi blivit tillsammans igen hade vi ändå inte haft någon framtid. Därför är det bättre att vi koncentrerar oss på det vi vill nå, våra mål, och möjligen träffar någon i framtiden som har samma drömmar.
Det är absolut inte uteslutet att vi förblir vänner och hälsar på varandra om ett par månader. Efter tre år tillsammans har vi upplevt mycket och har många gemensama vänner. Jag kommer alltid älska honom, och han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Men det är dags att gå vidare nu...
Money rules the world
Pengar är det som styr världen in some sick twisted kind of way. Jag letar jobb men under tiden jag gör det är jag strandsatt. Jag kan inte ta mig någonstans, kan inte träffa vänner (eftersom alla bor långt härifrån), kan inte göra något underhållande. Och eftersom jag inte kan det, tänker jag bara på den jävla idioten mitt hjärta fortfarande slår för.
Undrar om det tar flera månader innan jag hittar något jobb. Hur ska jag kunna leva under tiden? Isolerad och skyddad från omvärlden. Jag kommer bli galen.
Undrar om det tar flera månader innan jag hittar något jobb. Hur ska jag kunna leva under tiden? Isolerad och skyddad från omvärlden. Jag kommer bli galen.
Smärta
Om jag nånsin haft ett hjärta så har det slutat slå nu. Mina lungor är täckta av grå aska. Det är svårt att andas. Mina ögon är för trötta för att orka gråta. Och det känns som att mina stämband aldrig kommer få styrkan att låta mig skratta igen. När ska det sluta göra ont?
Känner du rosens tagg?
Känner du den mjuka doften? Känner du min hand mot din kind?
Min längtan, min eld, kan inte släckas. Bakom galler, bakom stängda dörrar lever den kvar. Genom vilja och smärta.
Vet du vad stål och hat betyder? När rosens tagg får ditt finger att blöda och när vinden för bort de ljumma sköna dofterna från dig. När du inte längre känner min smekande hand mot din kind.
Kommer du någonsin förstå? Livets baksida, ödets ridå? Du är drömmarna, en bländande vacker, levande omöjlighet.
Min längtan, min eld, kan inte släckas. Bakom galler, bakom stängda dörrar lever den kvar. Genom vilja och smärta.
Vet du vad stål och hat betyder? När rosens tagg får ditt finger att blöda och när vinden för bort de ljumma sköna dofterna från dig. När du inte längre känner min smekande hand mot din kind.
Kommer du någonsin förstå? Livets baksida, ödets ridå? Du är drömmarna, en bländande vacker, levande omöjlighet.
Jag kämpar
Det känns som att all färg har lämnat mitt liv och gjort tillvaron svartvit utan honom. Smärtan är obeskrivlig och tårarna tar aldrig slut. Jag kommer över det, det säger alla till mig, men just nu tvivlar jag på att jag verkligen gör det. Jag kan inte älska någon annan. Det skulle ju vara vi för alltid. Varför kunde det inte bli så?
Många säger åt mig att ta tag i livet och göra något, men det är inte så lätt. Det går inte att glömma och gå vidare så snabbt... Jag vet inte ens om det går att gå vidare alls.
Många säger åt mig att ta tag i livet och göra något, men det är inte så lätt. Det går inte att glömma och gå vidare så snabbt... Jag vet inte ens om det går att gå vidare alls.
It's all about me now
Jag kom hem från Göteborg för ett par timmar sedan. Det har varit skönt att komma bort lite och få tankarna på annat håll, men så fort jag kom innanför dörren kom tankarna på Christoph tillbaka. Jag saknar honom och det gör ont. Men det hjälper inte att sitta och gråta över honom, det kommer aldrig bli vi igen. Aldrig.
För tillfället har jag inget liv. Inget internet på mitt rum heller. Därför uppdateras det inte så ofta här i bloggen, men jag ska göra mitt bästa. Imorgon blir det förmodligen bio. Ha det bra sålänge, CIAO!
För tillfället har jag inget liv. Inget internet på mitt rum heller. Därför uppdateras det inte så ofta här i bloggen, men jag ska göra mitt bästa. Imorgon blir det förmodligen bio. Ha det bra sålänge, CIAO!
Singel
Nu har jag varit utan pojkvän i några dagar och det känns tomt. Jag försöker fylla dagarna med olika aktiviteter så Chris inte finns så ofta i mitt huvud. Firade min födelsedag i lördags (försenat såklart..) och började gråta inför hela släkten. Det kändes rätt jobbigt. Men ingen har sagt att det är lätt att bli singel efter ett treårs förhållande... Dock tror jag att tiden läker alla sår.
Idag umgicks jag med Suss, vi var i Malmö och shoppade, eller snarare åt. Stannade på restaurangen flera timmar. Fick iallafall handla allt det jag skulle ha förutom min svarta skinnjacka. Men jag har ju redan en som är beige.
Imorgon åker jag till Göteborg! Ser framemot det enormt! Lite annat att tänka på då...
Idag umgicks jag med Suss, vi var i Malmö och shoppade, eller snarare åt. Stannade på restaurangen flera timmar. Fick iallafall handla allt det jag skulle ha förutom min svarta skinnjacka. Men jag har ju redan en som är beige.
Imorgon åker jag till Göteborg! Ser framemot det enormt! Lite annat att tänka på då...
En liten uppdatering...
Nu är jag tillbaka! Nästan iallafall. Befinner mig för tillfället hos systern min för att skriva ut en jobbansökan och liknande, passar samtidigt på att skriva några rader här i min blogg.
Vårt internet där hemma beräknas att komma nästa torsdag, men känner jag Telia rätt dröjer det mycket längre än så. Jag har överlevt iallafall. Håller mig sysselsatt och försöker träffa så många vänner som möjligt, en resa till Göteborg nästa vecka är även inplanerad!
Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig. Inget är som det brukar, och livet känns upp- och nervänt. Kärleken har förändrats. Känslorna finns där, men uttrycket är annorlunda. Är det meningen att det ska vara såhär? Är det bara jag som vill fortsätta att ha det som det alltid varit? Det kanske är dags för mig att växa upp på riktigt nu. Det är kanske jag som är barnslig. Vad har jag för rätt att dömma andra?
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv, ändå vet jag hur det blir. Hur kan man känna sig så bortkommen när allt redan är planerat?
Det känns bara så tomt.
Vårt internet där hemma beräknas att komma nästa torsdag, men känner jag Telia rätt dröjer det mycket längre än så. Jag har överlevt iallafall. Håller mig sysselsatt och försöker träffa så många vänner som möjligt, en resa till Göteborg nästa vecka är även inplanerad!
Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig. Inget är som det brukar, och livet känns upp- och nervänt. Kärleken har förändrats. Känslorna finns där, men uttrycket är annorlunda. Är det meningen att det ska vara såhär? Är det bara jag som vill fortsätta att ha det som det alltid varit? Det kanske är dags för mig att växa upp på riktigt nu. Det är kanske jag som är barnslig. Vad har jag för rätt att dömma andra?
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv, ändå vet jag hur det blir. Hur kan man känna sig så bortkommen när allt redan är planerat?
Det känns bara så tomt.
2:e Januari 2008
Nu har det varit 2008 i ungefär tva dygn och ännu befinner jag mig i Tyskland. Hemfärden blir pa fredag och da förväntar jag mig seriöst manga festerbjudanden pa fredag eller lördagkväll, sa hör av er!
Nyar var riktigt skoj, trots att jag höll mig pa lagom nykter niva (har haft för manga redlösa nyars i mitt liv, fraga bara milla) sa skrattade jag mig igenom kvällen. Annat kan man inte göra med folket här. Först var vi hemma hos älsklingen och at raclette, vi och sex andra leute. Vid tolvslaget kunde man se hur manga raketer som helst i luften i alla möjliga färger, helt otroligt vilket fyrverkeri! Sedan festade vi vidare pa en annan stor fest i närheten, fram till sex pa morgonen da vi avslutade med lite nattmat.
Som sagt sa aker jag hem pa fredag vilket jag inte ser framemot sadär jätte mycket, men man maste aterga till vardagen och jobbletandet. Är verkligen super besviken pa mig själv, att jag bara blev reserv pa utbildningen. Det är ju sjuksköterska (barnmorska) jag vill bli! Men än är kampen inte slut, jag ska göra det som krävs för att na min dröm, det är en sak som är säker...
Nyar var riktigt skoj, trots att jag höll mig pa lagom nykter niva (har haft för manga redlösa nyars i mitt liv, fraga bara milla) sa skrattade jag mig igenom kvällen. Annat kan man inte göra med folket här. Först var vi hemma hos älsklingen och at raclette, vi och sex andra leute. Vid tolvslaget kunde man se hur manga raketer som helst i luften i alla möjliga färger, helt otroligt vilket fyrverkeri! Sedan festade vi vidare pa en annan stor fest i närheten, fram till sex pa morgonen da vi avslutade med lite nattmat.
Som sagt sa aker jag hem pa fredag vilket jag inte ser framemot sadär jätte mycket, men man maste aterga till vardagen och jobbletandet. Är verkligen super besviken pa mig själv, att jag bara blev reserv pa utbildningen. Det är ju sjuksköterska (barnmorska) jag vill bli! Men än är kampen inte slut, jag ska göra det som krävs för att na min dröm, det är en sak som är säker...
