Jag kom hem från Göteborg för ett par timmar sedan. Det har varit skönt att komma bort lite och få tankarna på annat håll, men så fort jag kom innanför dörren kom tankarna på Christoph tillbaka. Jag saknar honom och det gör ont. Men det hjälper inte att sitta och gråta över honom, det kommer aldrig bli vi igen. Aldrig.

För tillfället har jag inget liv. Inget internet på mitt rum heller. Därför uppdateras det inte så ofta här i bloggen, men jag ska göra mitt bästa. Imorgon blir det förmodligen bio. Ha det bra sålänge, CIAO!