Det känns som att all färg har lämnat mitt liv och gjort tillvaron svartvit utan honom. Smärtan är obeskrivlig och tårarna tar aldrig slut. Jag kommer över det, det säger alla till mig, men just nu tvivlar jag på att jag verkligen gör det. Jag kan inte älska någon annan. Det skulle ju vara vi för alltid. Varför kunde det inte bli så?

Många säger åt mig att ta tag i livet och göra något, men det är inte så lätt. Det går inte att glömma och gå vidare så snabbt... Jag vet inte ens om det går att gå vidare alls.