Så trött på allt skit som samlats mellan oss under åren. Blir arg och ledsen när du bara vill gå vidare och glömma utan att ha pratat ut om det först, på så sätt kommer det bara komma fram senare. Varför ska det alltid vara så? Är det inte bättre att båda känner sig okej med allt innan man fokuserar sig på framtiden? Jag blir så ledsen när du gör som du gör. Jag vet att allt kommer vara "bra" nästa gång vi pratar igen, du låtsas som om inget har hänt. Men jag då? Jag har fortfarande all skit i mitt hjärta och det rensas inte bort fråns vi pratat om det. Först då kan jag gå vidare..

Jag måste ta och rycka upp mig för sjutton. Jävla humörsvängningar, vad håller hormonerna på med? Jag behöver festa, festa festa festa feeeeesta! Festa och tänka på något annat. Men hur är det möjligt utan pengar?