6 mars
Fasen vad tiden går då. Hur ska jag hinna med allt innan bebis kommer? Panik. PANIK.
Okej, så farligt är det inte. Man blir lite blind bara när man börjar tänka på allt som ska fixas i skolan , med körkort, i hemmet och sådär. I samma vecka med Alva i magen hade vi redan bäddat spjälsängen, haha! Men det är väl så med första barnet, man har mer tid över på något sätt. Nästa mål just nu är att rensa alla lådor som ska upp på vinden, nu när golvläggningen är klar. Sedan väntar alla kassar med kläder, flera säckar bebiskläder ska sorteras storleksvis. Sedan var min fina syster så snäll och lämnade över fler bebiskläder, så vi lär inte behöva köpa kläder på flera år. ;)
När sortering och rensning är färdigt samt vårstädning av uterum väntar ommöblering, skrivbordet står just nu i vårt sovrum och det ska ner under trappan. För i sovrummet ska det göras plats för spjälsängen (samma som Alva hade). Vårt lilla radhus på 101kvm är trångt, men det funkar första året... Sedan väntar flytt! Tanken var först att göra en vägg i Alvas sovrum, men det är så bra som det är nu och hon har stor plats för alla sina saker. Och ska vi ändå flytta om ett år (när jag börjat jobba) så kan det funka såhär tills dess.
Körkortet går framåt, jag känner mig fortfarande galen som gett mig på det när jag har så kort tid på mig och så mycket annat att göra samtidigt. Men sålänge det går framåt är jag glad! Igår var det backning runt hörn och fickparkering som stod på schemat på körskolan. Min körlärare är toppen, han förklarar och håller sig lugn vilket gör att jag också känner mig lugn. :) Vi får väl se om jag hinner få körkort innan lillasyster bestämmer sig för att komma...
Bebis i magen sparkar flera gånger om dagen, mest när storasyster eller pappa pratar med magen. Fortfarande svårt att förstå att en liten bebis bor där inne, när fattar man egentligen? Trots att vi inte funderat så mycket på saker som behövs och så, så har vi ändå en lite fixat sedan tidigare. Spjälsäng och tillbehör är klart och kläder i mängder. Vagnen som Alva använder just nu (Babytravel Amsterdam) fixade vi en liggdel till i höstas (innan jag ens var gravid) för 200kr på utförsäljning när Barnens Hus stängde ner. Babyskydd, skötbord till badkaret, en liten byrå och vardagssaker är kvar. Samt en ståbräda som Alva kan använda :) Men på något sätt känns det inte bråttom, det är förhoppningsvis minst 18 veckor kvar!
Nu fortsätter pluggandet, kram på er!
Vecka 22 (21+0)
25 februari
Morgonen började med ett gruppseminarie och därefter var det dags för lite enskilt pluggande innan lunchen. Som vanligt började lilltjejen i magen sparka hejvilt en stund efter maten, något som aldrig slår fel. Denna gång lyckades jag till och med filma boxningen, där det ser ut som att hon misshandlar min mage inneifrån, haha! Snart är jag klar med min uppgift och efter att den är inlämnad så beger jag mig direkt för att hämta Alva. Sen ska vi busa massor på lekplatsen. Vädret ska inte klagas på idag, sol och vår i luften... något annat begär jag inte just nu!
Har sedan sist hunnit övningsköra lite då och då, både på körskolan och med P-H... Häromdagen tog vi en sväng till Center Syd vilket gick bra. Igår körde vi i stan. Det viktigaste för mig är att hålla igång körningen nu och teorikunskaperna, jag har ju tidigare gett upp (2 grr) på grund av pengar och på grund av stress i skolan.. Men nu finns inga sådana ursäkter, jag pluggar på distans (visserligen massor att göra, men jag kan göra det mesta hemma) och körskolan är betald för till största del. Det enda jag kämpar mot nu är TIDEN. 14 juli är vårt andra mirakel bekräknad till och innan dess vill jag ha körkort. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att det lär bli svårt, jobbigt, kämpigt och jäkligt tufft... men om man inte har mål kommer man ingenstans. Så jag ska göra mitt bästa! Sedan kan allt hända, för tidig födsel, långa väntetider osv osv, men det är saker man får ta där och då om de skulle hända. Just nu mår jag överlag bra och det är det jag utgår från. :)
Nedan syns några allmäna bilder från senaste dagarna...
Hoppas ni får en bra dag! :)
18 februari
Det är början till vår, vårblommor går att se lite överallt ute just nu. Jag blir så underbart positiv av att ljuset är på väg tillbaka, motivationen till livet blir lite starkare.
Skolan
Just nu läser jag två kurser, en om genuspedagogik och en om de yngsta barnen i förskolan (1-3 år). Den förstnämnda är det mest fokus på just nu på grund av diverse inlämningsuppgifter, och tankarna blir genast inriktade på genus i alla situationer i vardagen. Inte minst på den maskerad Alva hade på förskolan förra veckan där flickorna var prinsessor och pojkarna Spindelmannen...
Det påminner mig om en förskola jag vikarierade på under gymnasietiden. Denna förskola var uppdelad i olika rum med olika teman. Bland annat hade de ett dockrum och ett byggrum. Det var väldigt tydligt hur uppdelade barnen var beroende på kön, flickorna spenderade mest tid i dockrummet och pojkarna i byggrummet, precis enligt gällande samhällsnormer och traditionella könsmönster. I Läroplanen för Förskolan står det tydligt att pedagogerna ska motverka dessa traditionella könsmönster och det hade personalen tagit fasta på genom att en till två gånger i veckan säga åt pojkarna att vara i dockrummet och flickorna i byggrummet…
Tyvärr kan jag väl tycka att pedagogerna överdriver sina försök till att motverka dessa könsmönster, trots ett försök till en kompensatorisk pedagogik. Den kompensatoriska pedagogiken handlar inte om att byta plats på dessa ”typiska” flick- och pojkaktiviteter utan att barnen ska få valmöjligheter till att själva välja. Pedagogerna hade kunnat uppmuntra barnen till att prova alla olika aktiviteter på förskolan, och när de vågar gå utanför normen positivt berömma dem. På så sätt hade de arbetat kompensatoriskt på ett givande sätt! Enligt toleranspedagogiken är tanken att de ”normföljande” ska acceptera de som bryter mot normen och det är ett sätt som jag inte riktigt kan tänka mig att arbeta med i förskolan. Givetvis ska barnen lära sig att vara snälla mot varandra oavsett, men att barnen får lära sig att vara ”snälla mot de där andra” bygger man bara på dessa normer och förstärker dem. De skiljer på ”vi” och ”dem”, och det är inget önskvärt i förskolan där man ska jobba efter allas lika värde. Arbetar man istället med ett normkritiskt perspektiv där barnen (och pedagogerna) blir medvetna om vilka normer som styr oss kan vi förändra vårt vetande och agerande. Jag kan bli helt uppslukad i detta och jag är så extremt säker på att jag valt rätt yrkesväg...
Utöver skolan...
...som präglar livet på alla sätt och vis, så försöker jag plugga körkortsteori. Och denna vecka har jag även börjat köra på körskolan IGEN. Ja, brist på pengar kan ställa till det, men nu ser det ut som att jag kommer ha råd att ta körkort. Om det blir innan bebisens ankomst eller ej, det får tiden utvisa. Examen i juni är prioritet nummer ett, klarar jag även körkortet innan sommaren är slut så är jag glad. Igår körde jag första lektionen på evigheter och körde då inne i Eslöv, ut mot Hörby, lite motorväg och annat. Det går bra. Lite hackigt var det givetvis med växlar, kolla i backspeglar och ha koll på allt runtomkring, jag blir så extremt stressad... Men det ska nog ordna sig efter lite övning? Håll tummarna för mig...
Annars då?
Annars är jag så extremt graviditetsblödig och tacksam för livet. Pluggar på högsta hastighet för att kunna springa till förskolan och hämta min älskade flicka, umgås med familjen så mycket det bara hinns med. Favorittillfället på dagen är läggdagsrutinen för Alva. Bada, ta på pyjamas, borsta tänder, mysa i hennes säng och läsa böcker, och numera somnar hon gärna med en av oss liggandes bredvid. Helst vill hon att vi killar henne på ryggen... Hur mysigt som helst! Jag vill verkligen ta tillvara på alla dessa guldstunder, hon växer så fort och jag förundras varje dag över alla dessa finurliga tankar hon har. Igårkväll när hon halvsov öppnade hon plötsligt ögonen igen och sa "Mamma, jag har öron på sidorna. Katter har öron där längst upp på huvudet". Sen somnade hon. Vilka funderingar hon går runt med! :)
All heder till den som orkade läsa allt detta... Jag uppdaterar inte ofta, men när jag verkligen gör det babblar jag på som bara den. Ha det bra tills nästa gång!
Vecka 20 (19+0)
Bebis
Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel. Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Mamma
Grattis, nu har du gått halvvägs!! Man mäter livmoderns mått mellan pubisbenet och livmoderns topp. I den här veckan brukar måttet ligga mellan 18 och 20 cm. Nu kommer måttet öka med ungefär 1 cm i veckan. Om du väntar tvillingar kan ditt mått redan vara 28 cm. Ät mer järn, minst 100 mg järn per dag rekommenderas av Livsmedelsverket. Järnbrist orsakar även trötthet.
Tankar
Just nu kan jag ärligt säga att jag inte hinner tänka så mycket på att jag är gravid. Och eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte många rörelser än heller, förutom just vid läggdags då det knuffas för fullt där inne :) Vi har fått veta på rutinultraljudet att det är en flicka, och vi har väl begränsat det till tre namn nu som vi ska fundera på ett tag till innan hon tittar ut (ja, vi har ett pojknamn också om det visar sig att barnmorskan har sett fel, haha!). Det ska bli mysigt med en lillasyster!
Utöver vanliga graviditetskrämpor, så har jag väldigt konstiga drömmar. I natt drömde jag (äckelvarning) att jag fick missfall och hela fostersäcken med bebisen i kom ut. Den rörde sig där inne i vattnet och försökte kämpa för att överleva... Otroligt otäckt och jag trodde såklart det var sant när jag vaknade. Källa till denna dröm var en bild jag såg på nätet, på ett foster i vecka 10 som låg kvar i fostersäcken. NOTERING TILL MIG SJÄLV: Kolla inte på sånt trams!
Lilltjejen ligger i alla fall med huvudet neråt och näsan i moderkakan, haha! Benen är uppåt och jag brukar känna sparkar på naveln. Alva pratar jämt med magen och frågar henne där inne om hon vill låna olika leksaker, att hon måste vara snäll och sen sjunger hon också olika barnlåtar för henne innan läggdags. Stolt storasyster redan! <3
Vecka 17
Jag älskar dig så ofantligt mycket...
V. 16
Bebis
"Tio kilo till skadar inte"
Idag, 61kg.Hemlis?!
God kväll ni få som fortfarande har tålamod att titta in här ibland! :)
Julen är över och det är ett nytt år med nya möjligheter. Hade en riktigt mysig julafton hos min syster, åt god mat, spelade spel och träffade tomten. Alva var så stolt över att hon vågade gå fram till honom och hon pratar om det än idag! Skillnaden på denna julafton och förra är att vi vuxna lottade ut en person vi skulle köpa julklapp till för en specifikt summa, detta gjordes någon månad innan julafton. På så sätt hade varje person bara en att köpa julklapp till och man kunde koncentrera sig på detta till fullo, riktigt kul och en helt annan stämning än att alla sitter och öppnar mängder av paket i varsitt hörn. Nu gick vi all in och skrev rim och öppnade i tur och ordning! Kommer vi göra nästa år också :) Självklart fick barnen fortfarande paket från alla som vanligt när tomten kom.
Mellan jul och nyår hade vi det så otroligt mysigt, vi har haft ledigt hela familjen nu ett bra tag, om man bortser från mitt examensarbetesskrivande. Och vi är även lediga denna vecka! Så vi passar på att njuta fullt ut innan det är tillbaka till verkligheten. Arbetet är färdigskrivet, nu är det "bara" opponering/försvar och redovisning kvar... Sen påbörjas sista terminen innan jag är färdig förskollärare :)
På nyår hade vi det så otroligt mysigt hos mina föräldrar. De bjöd på trerätters supergod middag, Alva höll sig vaken till 12 och följde med ut för att titta på raketer (givetvis med öronskydd), men ni kan tro att hon däckade gott efter det, haha!
Nu är det nytt år och vi suger det sista ur semestern... Innan veckan är slut ska vi ha hunnit besöka busfabriken, gå på bio med Alva, förhoppningsvis träffa vänner på egen hand, mysa hemma och städa ordentligt. Kommer även träffa Jennsan för att förbereda redovisning.
Sen! Sen är det ju så att jag har en liten hemlis.... Hihi... En liten hemlis som kommer avslöjas nästa vecka... Om jag får som jag vill :) Någon som vågar sig på en vild gissning?
(Bilder kommer en annan dag!)
Allmäna funderingar i stressen
När jag ser dagens datum så får jag panik! Tiden rusar iväg och jag vet att det finns tusen saker att ta tag i och att fixa. Speciellt det där examensarbetet, ett gigantiskt arbete vi kämpar med hela tiden, varje dag. Sedan har vi ju huset, som vi håller på att fixa till och fy fanken vad det finns mycket att göra. Utöver det bestämde styrelsen i bostadsföreningen att de ska isolera vinden, visst, det kan ju vara toppen men inte när hela vinden är knökfull med skit och saker vi samlat på oss. Dessutom måste vi riva bort golvet där uppe innan och vinden ska isoleras PÅ FREDAG. När ska vi hinna?
Hur som helst så är väl tanken att denna blogg kommer stängas någon månad för uppfräschning och därefter vara öppen för allmänheten (för det är ju sååå många som vill läsa ((ironi))), jag tänkte mig att öppna bloggen den 1 januari igen. Då med en del trevliga nyheter att dela med mig av! :) Jag ska fundera på det lite till...
Igår var vi förresten i bokskogen. Jag älskade det. Vi älskade det. Bort från allt och Alva blev så lugn och sög verkligen in allt från omgivning som hon efteråt pratade om hela vägen hem. Det får definitivt bli fler besök.
Fredagsmys
Ibland är det svårt att försöka göra alla nöjda och vara alla till lags. Vi måste ju fokusera på våra behov och vad vi mår bäst av i längden, även om det inte stämmer med alla normer. Visserligen kan det vara kämpigt en tid men sålänge man ser ett steg längre och siktar på det förväntade resultatet, så lyckas man hålla motivationen uppe.
Annars tycker jag livet går väldigt mycket upp och ner just nu. Ena dagen kan jag känna mig lycklig och euforisk, nästa dag känns hela världen som en otroligt mörk och negativ plats. Jag tror även att jag nojjar alldeles för mycket, jag är så överbeskyddande när det gäller den där lilla tjejen jag har turen att få vara mamma till. Hon är verkligen mitt allt, en kärlek som är gränslös och hade jag på något sätt förlorat henne hade hela min verklighet gått sönder.
Nu är det iallafall helg och det blir en minipaus i examensarbetesskrivandet. Hämtade en glad men trött Alva på förskolan, innan vi begav oss hemåt stannade vi för lite gympa på avdelningen!
Tänkte byta blogglösen snart, så om någon vill fortsätta läsa var snälla att kommentera detta inlägg så att jag vet. :)
Alva 3 år!
Vilken intensiv helg det varit, minst sagt. Alva fyllde tre år i lördags och då var det även kalas för henne. Hon hade så underbart kul! När vi sedan sent på kvällen satte oss i bilen efter att ha städat hela lokalen, satte hon sig och surade. Hon ville inte att kalaset skulle vara över. Hon vägrade sova i annat än kalasklänningen och flätorna skulle bestämt sitta kvar. Jag tror det var hennes sätt att ge kalaset ett toppenbetyg! Tack alla som kom och tack för de fina presenterna, Alva blev så glad :)
På morgonen väckte vi henne med att sjunga och ge frukost på sängen, hon vaknade och var alldeles förvirrad men insåg snabbt vad det var för dag. När hon sedan "öppnade" det stora paketet med Ikea-köket i blev hon så otroligt glad! Detta leker hon med hela tiden när vi är hemma nu...
Låter bilderna säga sitt...
<3
Fin helg!
Dagen innan tentan
Trots lite ångest måste jag säga att det känns förvånansvärt bra idag. Tenta imorgon, VFU börjar på måndag. Ångesten borde vara mer påtaglig men just nu tar jag det lugnt. Det hjälper knappast att stressa upp sig och jag hinner knappast lära mig teorier nu om jag inte redan kan dom. Lite mer plugg, sedan är det dags att hämta min lilla sötis.
Det är lika roligt var gång Alva kommer med ett nytt uttryck, man undrar ju var hon får allt ifrån! Jag stod och lagade mat igårkväll och P-H dukade bordet när Alva kommer in i köket och går och tar brödet.
"Jag vill ha macka nu"
Självklart kan hon inte äta macka fem minuter innan middagen är klar och ett världskrig bryter ut mellan en otålig pappa och en trött Alva, som varit länge på dagis. P-H tar brödet från Alva och Alva utbrister;
"Åh.. Suck. JÖSSES pappa!"
Säger hon, skakar på huvudet och går iväg och börjar leka med något i vardagsrummet. Var får hon allt ifrån? När blev hon så stor?
Vilken fin pojke!
Onsdag idag redan, morgonen var ovanligt tung. När jag gick in till Alva för att väcka henne var det första hon sa "Mamma, jag vill inte till dagis idag..." och så började tårarna rinna ner för hennes kinder. Fy, då fick jag försöka att behålla lugnet och trösta henne och säga att det är okej att vara ledsen men att det kommer säkert bli jätteroligt på dagis.
"Mamma tycker inte om att vara utan dig heller min fina älskling"
Sen tog P-H över och jag kunde gå in i badrummet och böla någon minut innan jag fick samla mig och fortsätta morgonen. Det blev ju bättre sen när lillfisen vaknat till ordentligt, men hela min kropp skriker att jag vill ha henne nära mig och inte släppa taget när hon är så ledsen.
Det är mindre än två månader till hon blir tre år. TRE ÅR. Vad hände? Vi åkte ju nyss hem från KK. Jag minns de första veckorna som otroligt, otroligt jobbiga... Vi levde knappast i något rosa skimmer första tiden, det är väl en konstig uppfattning som många har. Det var konstant skrik på grund av magknip, såriga bröstvårtor och noll sömn. Men det var samtidigt den bästa tiden i mitt liv, det går inte riktigt att beskriva för någon som aldrig varit med om det.
Och på tal om rubriken. Här är Alva bara några dagar gammal, precis hemkommen från patienthotellet. På väg hem fick vi höra mer än en gång, "Vilken söt liten pojke!". Intressant hur färger speglar könet...
Men vad skrev jag precis?
Ibland undrar jag hur livet kommer se ut om några år. Kommer alla drömmar vara nådda då? Är drömmar något konstant eller förändras de med tiden, innan man når dem? Sen tycker jag att jag spenderar för mycket tid drömmandes, istället för att leva i stunden och njuta av tillvaron som den är.
Men det är ju svårt. Det är galet svårt att ta tillvara på livet som det ser ut just nu. Sommaren var helt underbar, att få leva i sin lilla "familjebubbla" och bara umgås allihopa, det är ju så jag vill leva. Lite naivt, ja.
Nu är det höst och den där verkligheten gör sig brutalt påmind. Skolan har börjat, termin sex av sju. Nu är det allvar. För tillfället bryter jag pluggandet med att skriva här en kort stund, jag skriver en didaktisk analys om observationen jag gjorde på förskolan igår, med fokus på pedagogens syfte och mål. Ibland känns det som att det bara är strunt alltihopa, alla teorier som ska förklara pedagogernas sätt att lära ut och hjälpa oss till att lära ut. Det sociokulturella perspektivet där Vygotskij förklarar att barnen lär sig i samspel med andra och Piagets olika inlärningsstadier. Behaviorismen, Konstruktivismen, Kognitivismen osv osv. Behöver jag verkligen detta för att vara en bra förskollärare? Svar: JA! Äntligen känns det där "struntet" meningsfullt. Äntligen vet jag hur jag som pedagog kan använda mig av alla dessa teorier för att skapa ett meningsfullt och givande lärande för de små liven.
Snälla, låt examination på torsdag gå bra. Snälla, låt salstentan på lördag gå bra.
Lördag?! Varför lägger de en tenta på helgen? Jag fattar det inte. Först ägnar vi hundratals timmar i veckan på att plugga och gå på föreläsningar/seminarier och sen ska de ta helgen från oss? I don't get it. Gnäller idag gör jag också. Men det får jag va? I alla fall i min egen blogg som jag knappt skriver i. Så ni kan ju vara glada att jag skriver över huvudtaget...
För att återgå till det där med drömmandet. Jag älskar att drömma, att stänga in mig i en bubbla och låta fantasin flöda. Så är allt kommer omkring är jag nog lite introvert ändå, även om jag gillar konstanta förändringar och liv och rörelse som en extrovert person. Men inget är skrivet i sten! Kan man vara lite av båda?
Det känns som att det är dags att öppna upp bloggen igen, det här med lösenord är ju inte praktiskt i längden. Jag vet inte ens vem som har det längre, och vem som fortfarande har tålamod att gå in här gång efter gång, utan att jag har skrivit ett ord (fast att jag lovar det gång på gång). En ny design, lite nya bilder, lite fler konstiga tankar i mitt konstiga huvud så ska det nog kunna bli en väluppdaterad blogg också någon gång.
Sådärja, nu har jag skrivit en halv uppsats i bloggen istället för att vara flitig och plugga. Dags att återgå till det jag egentligen sitter vid datorn för... så att jag snabbare kan gå och hämta mitt lilla busfrö! ♥
Kärleken till dig är obeskrivlig ♥
Håller det livat i bilen ;)
Nu blir det mer frekvent bloggande igen, känner riktigt hur mycket som finns i huvudet som vill ut. Det är ju rätt mycket upp och ner, magen har börjat strula och än vet jag inte anledningen. Det sista jag vill är ju att det ska påverka skolan men tyvärr gör det ju det ändå. Senare blir det lite längre och vettigare inlägg, just nu får detta räcka...
