Ibland undrar jag hur livet kommer se ut om några år. Kommer alla drömmar vara nådda då? Är drömmar något konstant eller förändras de med tiden, innan man når dem? Sen tycker jag att jag spenderar för mycket tid drömmandes, istället för att leva i stunden och njuta av tillvaron som den är.

 

Men det är ju svårt. Det är galet svårt att ta tillvara på livet som det ser ut just nu. Sommaren var helt underbar, att få leva i sin lilla "familjebubbla" och bara umgås allihopa, det är ju så jag vill leva. Lite naivt, ja.

 

Nu är det höst och den där verkligheten gör sig brutalt påmind. Skolan har börjat, termin sex av sju. Nu är det allvar. För tillfället bryter jag pluggandet med att skriva här en kort stund, jag skriver en didaktisk analys om observationen jag gjorde på förskolan igår, med fokus på pedagogens syfte och mål. Ibland känns det som att det bara är strunt alltihopa, alla teorier som ska förklara pedagogernas sätt att lära ut och hjälpa oss till att lära ut. Det sociokulturella perspektivet där Vygotskij förklarar att barnen lär sig i samspel med andra och Piagets olika inlärningsstadier. Behaviorismen, Konstruktivismen, Kognitivismen osv osv. Behöver jag verkligen detta för att vara en bra förskollärare? Svar: JA! Äntligen känns det där "struntet" meningsfullt. Äntligen vet jag hur jag som pedagog kan använda mig av alla dessa teorier för att skapa ett meningsfullt och givande lärande för de små liven.

 

Snälla, låt examination på torsdag gå bra. Snälla, låt salstentan på lördag gå bra.

 

Lördag?! Varför lägger de en tenta på helgen? Jag fattar det inte. Först ägnar vi hundratals timmar i veckan på att plugga och gå på föreläsningar/seminarier och sen ska de ta helgen från oss? I don't get it. Gnäller idag gör jag också. Men det får jag va? I alla fall i min egen blogg som jag knappt skriver i. Så ni kan ju vara glada att jag skriver över huvudtaget...

 

För att återgå till det där med drömmandet. Jag älskar att drömma, att stänga in mig i en bubbla och låta fantasin flöda. Så är allt kommer omkring är jag nog lite introvert ändå, även om jag gillar konstanta förändringar och liv och rörelse som en extrovert person. Men inget är skrivet i sten! Kan man vara lite av båda?

 

Det känns som att det är dags att öppna upp bloggen igen, det här med lösenord är ju inte praktiskt i längden. Jag vet inte ens vem som har det längre, och vem som fortfarande har tålamod att gå in här gång efter gång, utan att jag har skrivit ett ord (fast att jag lovar det gång på gång). En ny design, lite nya bilder, lite fler konstiga tankar i mitt konstiga huvud så ska det nog kunna bli en väluppdaterad blogg också någon gång.

 

Sådärja, nu har jag skrivit en halv uppsats i bloggen istället för att vara flitig och plugga. Dags att återgå till det jag egentligen sitter vid datorn för... så att jag snabbare kan gå och hämta mitt lilla busfrö! ♥