Först och främst, innan jag börjar babbla om något annat, så måste jag  bara berätta hur evigt tacksam jag är för att jag har mina nära och kära i mitt liv. TACKSAM.

För när jag mår skit så finns dem där, frågar hur jag mår, kramar mig, får mig att känna mig trygg och stöttad. Tack.

 

Den senaste veckan har varit lite fram och tillbaka. Mycket ångest får jag kämpa med, men den är inte konstant. Den kommer och går, vissa tillfällen kan jag knappt andas och måste stänga in mig, men andra gånger känner jag mig nästan "normal" och redo att möta världen. Kontraster. På tisdag har jag äntligen bokad tid till vårdcentralen för att förhoppningsvis få fortsatt kontakt med psykolog. Det är det enda rätta, om jag ska kunna vara en bra mamma till mina älskade flickor.

 

Det har väl egentligen hänt en hel massa annat sedan sist, men jag minns inte riktigt allt och flera dagar har ju kantats av ångest. Jag har det bra, det har jag ju. Ångesten är inget sätt att vara otacksam eller klaga på det jag har, känslorna i mig är inget jag väljer. De bara finns där. Jag är öppen med det, rakt och ärlig. Jag hoppas att det med lite tid kan bli helt bra igen. <3

 

Idag blev jag förresten med bil. Min första, alldeles egna, bil. En söt liten Nissan Micra. Vi provkörde den direkt hos ägaren utanför Lund, och den kändes himla lätt och smidig att köra om man jämför med vår stora familjebil. Jag är sämst på att parkera, så det är ju perfekt att ha en liten smidig sak då, haha. På så sätt kan jag pendla till jobb medan hjärtat och barnen har stora bilen här hemma, redo för utflykter om dagarna. I veckan hämtar vi den och skriver alla papper.

 

I veckan får jag även hem nya mobilen, iPhone 6. Yey! Det var äntligen tid för att förlänga abonnemanget. 128gb, guld. Firade med att beställa ett egendesignat skal från CaseApp. :)

 

 

Om vi ska återgå till det viktiga i livet, de som verkligen betyder något. Mina tjejer, mina små underbara döttrar, är inte så små längre. Minna närmar sig halvårsdagen och Alva har redan gått nästan tre månader in på sitt femte år i livet. Lillasyster kan sitta med stöd, ta sig framåt några decimeter, rulla runt och leka med sina leksaker. Hon äter gröt och matpuréer, ammar och fåt lite ersättning. Storasyster har börjat skriva ord och lära sig bokstäver, pratar nonstop och frågar varför hela tiden och om allt. Jag älskar mina tjejer mer än någonsin! <3

 

Imorgon väntar först kusinbus med Lykke sedan kalas i Svedala med de andra kusinerna. En fullspäckad dag helt enkelt. På måndag öppnar jag och har fullt upp på jobb med diverse förberedningar, papper att skriva och inskolningar. Jag har faktiskt sökt andra jobb. Men varför, de kan vi ta i nästa inlägg...