Hej, såhär mitt i natten. Här ligger jag vaken. Minna vaknade gallskrikandes av en förmodad dröm, men somnade om när hon fick nappen. Nu kan jag inte somna om ...

Man läser så mycket skit, och för varje sak man läser tappar man lite av tron på det goda. Som lilla Junis, en liten bebis som snart kommer somna in på grund av en dum obotlig sjukdom. Eller mamman med barnvagn som blev påkörd i Malmö av två smitare när polisen jagade dom. Hon och barnet överlevde visserligen, men hon fick amputera båda benen och de är kvar på sjukhus än. 

Jag kan gå och tänka på alla dessa livsöden ofta.

Känner tacksamhet för det jag har, men går samtidigt runt med en panikkänsla och rädsla över att förlora det.

Jag hade aldrig klarat att förlora det dyrbaraste jag har...