Nattliga funderingar
Som vanligt däckade jag såfort Minna stängde sina blå vid 22-tiden. Så var det med den "egentiden". Vaknade vid 05 av att hon bökade runt i sin säng och nu ligger hon i min famn och mumsar... Lite rutin har det blivit. Man kan ju inte påstå att man har mycket tid över till sitt förhållande med en bebis, sömn prioriteras högt upp på listan!
Så när man sitter här och alla andra sover känner man sig verkligen ensam. Den där hopplösheten man kände i början efter förlossningen sköljer över en och man vill bara gömma sig under täcket. Men jag vet ju att det är värt allt i slutänden, det är bara att hålla ut.
Nu ska jag lägga henne i sin säng igen och hoppas på att få sova lite till innan det är dags att gå upp och ta sig an en ny dag...
Kommentarer
Trackback
