Vilken skön känsla det var idag. Att öppna sig helt och bara prata. Jag kan väl säga att jag inte är det minsta skeptisk till psykologen längre, det bara klaffade direkt. Jag förstår så mycket mer nu, även om jag visste det mesta så blir det så logiskt och konkret när någon annan formulerar det med ord.

Jag förstår nu att min ångest grundar sig på en obefogad oro och ett kontrollbehov. Min rädsla kommer för att jag inte bearbetat mitt mående när Alva var bebis och hade kolik. Hon skrek och hade ont ofta timtals varje dag och jag var ett vrak, detta sitter kvar långt inom mig och jag tänker omedvetet att det är samma bebis här idag. Det blir liksom så logiskt och förståeligt när man tänker efter...

Mer om det en annan gång för nu är det matdags och tuttarna ska fram...