Hannas blogg -

24 mars

2014-03-24 @ 10:23:52 | Direktlänk | Allmänt | Kommentarer (2)

I natt var jag på fest med Leonardo Dicaprio och hans tyska papegoja, vi satt på en balkong med utsikt över hela New York med tretton martinidrickande apor som kunde flytande svenska. En helt normal dröm som gravid...

Sen blev det morgon och jag har nog aldrig varit så tacksam för verkligheten. Trots det var det kämpigt att ta sig upp, väcka Alva och göra alla morgonbestyr. Jag sitter just nu och skriver på en analys inför en redovisning vi ska ha på torsdag, en redovisning som kommer ske över nätet med webcam. Motivationen tryter idag... Men det är bara att vara flitig och skriva på, med tanken om att det är cirka TVÅ MÅNADER till examen! Sedan är dessa 3,5 åren (4,5 år om man räknar med mammaledigheten jag hade i början) över och en ny fas i livet börjar. :)
Tyvärr tänker jag alldeles för lite på detta fast att jag är så stolt över mig själv som klarat studierna med barn och kass ekonomi (ja, man får skryta). Istället har jag ångest över körkorthelvetet. Men riskettan och två körlektioner som gick toppen förra veckan lättade på samvetet lite. Snart, snart stadskörning och halka...

Om jag ska återkoppla till förra inlägget angående alla tankar som maler inne i huvudet har jag ännu inte bestämt mig om jag är redo att spotta ut något sånt här på en blogg där bekanta och familj läser. Det känns som att de som är genuint intresserade av mitt välmående faktiskt tar sig tid till att prata med mig och inte bara läsa bloggen. Men en liten del av alla tusen tankar vågar kladdas ner här...

Ibland kan jag känna att jag drar mig undan. Jag har lätt för att stänga in mig och lusten till att vara social försvinner när jag nedvärderar mig själv. "Det är väl ingen som har något intresse av att umgås med mig", "Jag har inget att ge andra" osv. Mina tankar påminner om en introvert person, men detta kan ifrågasättas av hur livet såg ut tidigare. Då var jag sällan själv och umgicks alltid med någon. Men ska man verkligen analysera detta så ser man detta umgänge som en del av festandet. Massor med alkohol, fester och utekvällar. Alkohol kan definitivt göra en introvert person extrovert, är det inte så? Det är väl dessa introverta sidor hos mig som gör att jag drar mig undan, jag analyserar för mycket och koncentrerar mig på min familj men ibland önskar jag inget hellre än att ha en sån där riktigt nära vän som förstår en i vått och torrt, någon i samma situation i livet och med samma tankar. Någon man helt enkelt kan vara tyst med utan att det blir konstigt. Men hur ska man kunna ha en sådan vän om man känner sig osäker och har lätt för att dra sig undan?

Som sagt, mina funderingar är komplicerade och jag är svår att förstå sig på. Jag är så extremt tacksam för min familj, min älskade fina sambo som både är min livs kärlek och min bästa vän och min fina lilla tjej som får mig att skratta varje dag. Och det där lilla miraklet i magen. Jag vore inget utan min familj. <3

Dela gärna med er om era tankar angående det där med vänskap. Kommentarerna publiceras inte...

Kommentarer

Postat av: M C

I princip hela detta stycket "Ibland kan jag känna att jag drar mig undan. Jag har lätt för att stänga in mig och lusten till att vara social försvinner när jag nedvärderar mig själv. "Det är väl ingen som har något intresse av att umgås med mig", "Jag har inget att ge andra" osv. Mina tankar påminner om en introvert person, men detta kan ifrågasättas av hur livet såg ut tidigare. Då var jag sällan själv och umgicks alltid med någon. Men ska man verkligen analysera detta så ser man detta umgänge som en del av festandet. Massor med alkohol, fester och utekvällar. Alkohol kan definitivt göra en introvert person extrovert, är det inte så? Det är väl dessa introverta sidor hos mig som gör att jag drar mig undan, jag analyserar för mycket och koncentrerar mig på min familj men ibland önskar jag inget hellre än att ha en sån där riktigt nära vän som förstår en i vått och torrt, någon i samma situation i livet och med samma tankar. Någon man helt enkelt kan vara tyst med utan att det blir konstigt. Men hur ska man kunna ha en sådan vän om man känner sig osäker och har lätt för att dra sig undan?"

...skulle man kunna tro du skrivit om mig! :\
Kunde tagit det, lagt in det i egen blogg, dagbok, status uppdatering osv och bara gjort några ytterst få ordändringar...
Det menar jag verkligen. Känner precis likadant... så vet precis hur du känner :(

2014-03-24 @ 10:36:49
URL: http://lyckligagatans.webblogg.se/

Postat av: Jessica

Ja du... Det här med vänner är inte så lätt. Ibland kan man tro att man har världens bästa vän och så är det inte alls så. En del kräver ner energi av dig än du får tillbaka. Är det värt det?
Det jag lärt mig är att vänner kommer inte av sig själv, det kostar lite i insats. Sen är det inte viktigt att ha många vänner utan kanske få och äkta (och de växer inte på träd).
Lycka till i jakten....💚

2014-03-24 @ 22:16:17

Trackback