Det mesta känns bara fel, tiden går och man kämpar för att hålla god min. Hopplösheten sköljer över en och man vill helst bara vara lämnad ifred en vecka eller två. 

Vädret gör det ju inte bättre. 

Jag försöker vara positiv och le. Men det är fanken inte lätt. Ibland orkar man bara inte. Julafton om två dagar. Skit också. 

Såklart spelar sömnen in här också. Jag sover extremt lite om nätterna... Är det inte Minna som vill äta så är det Alva som inte kan sova. Inte konstigt att man deppar... 

God jul?!