Ny dag igen men ingen större skillnad, förutom att jag är megatrött och har ett dunkande huvud. P-H är på jobbet och självklart saknar jag honom enormt, det spelar ingen roll hur länge vi har varit tillsammans eller hur ofta vi träffas, jag hade gärna haft honom nära mig dygnet runt.

Har läst ytterligare i förlossningsboken som är riktigt intressant. Jag som många andra har alltid trott att om man vill sätta igång värkar när det är dags, så ska man aktivera sig, springa i trappor och göra annat fysiskt ansträngande. Men detta kan i själva verket stoppa kroppen, eftersom stresshormoner utlöses. Det är också därför de flesta förlossningar startar på natten, då kroppen är som lugnast. Ännu en ursäkt för att inte röra röven mer än nödvändigt, haha...

Boken gör mig verkligen lugnare och en stor del av nervositeten försvinner. Men visst, jag tänker nog på förlossningen en gång i minuten ändå, ungefär lika ofta som män tänker på sex. Och det ni, det är mycket! Förhoppningsvis kommer allt gå bra och vi får en frisk liten tjej att ta hand om...