God middag!

Idag är det en riktig höstdag med kalla vindar, regn och rusk. Jag tycker det är rätt mysigt, men det är ju värre för dom som måste vistas utomhus... Speciellt synd tycker jag om min älskling, som envisas med att gå till jobbet fast han är sjuk. För säkerhetsskull lämnar jag sängen obäddad, så det bara är för honom att krypa ner och mysa om han tar sitt förnuft till fånga och kommer hem.

Imorgon ska vi till föräldrarätten och skriva papper på att han är pappa till vårt lilla mirakel i magen, och efter det tänkte jag att hon kunde komma ut. Jag kan tåla att vänta till det beräknade förlossningsdatumet men jag vill inte gå över tiden! Vilket jag förmodligen kommer göra vare sig jag vill eller ej, med tanke på att jag är förstföderska.

Aaah, ingen nämnde att det var såhär drygt att vänta!