Det spelar ingen roll vad jag gör, jag känner mig ändå lika ofräsch. Det är inte bekvämt någonstans med en stor, extrem bebismage och känner man sig inte bekväm så känner man sig inte fin heller. Jag längtar tills jag kan börja kämpa för att få tillbaka min kropp så som den en gång var. Det kommer ta tid, men det ska gå! Dom säger ju att det tar nio månader att göra en bebis, och sedan tar det ytterligare nio månader för kroppen att gå tillbaka. Det blir förhoppningsvis lite lättare med amning som hjälp, eftersom det tar mycket fett.

Längtan är stor nu, och för varje dag som går känner jag mig mer och mer redo. Försöker undvika att läsa förlossningsberättelser då jag vill bilda mig en egen uppfattning av hur det går till och inte bli uppskrämd. Alla är olika, så jag tror att man måste försöka koncentrera sig på sig själv. Istället läser jag på allmänt om de olika faserna man genomgår. Med min fina man som stöd så är jag säker på att jag kommer klara det galant. Just bring it on!

Men fy fasiken vilken tråkig blogg jag har för tillfället, det känns väldigt onödigt att skriva för allt jag har i huvudet är bebis, bebis, bebis! Försöker dock tänka att det är roligt för mig att gå tillbaka om några månader för att läsa hur det kändes. Annars hade jag nog slutat skriva helt.

Snart kommer den bästa hem! Då blir det matlagning, och så ska vi tvätta också. Skitkul!