Skeppohoj, hallöschen, god morgon eller vad ni nu säger vid denna tiden på dygnet!

Idag börjar sista veckan som gravid, enligt det beräknade förlossningsdatumet. Men jag tror ju att jag kommer gå över tiden, så jag är inställd på att få vänta. Antar att det är bättre än att bli besviken. Allt är klart så det är bara för vår ängel att titta ut, när som helst.

Älsklingen har åkt iväg till jobbet och jag saknar honom såklart redan. Jag ska snart hoppa in i duschen, sen göra alla nödvändiga vardagssysslor. Efter det ska jag ut i det fina vädret och gå en lång runda. Jag älskar luften på hösten! Och man får ju ta tillvara på de dagar då man mår relativt bra och förvärkarna lyser med sin frånvaro.

Annars består livet bara av en evig väntan just nu. Jag undrar hur många minuter, timmar, dagar man väntar i sitt liv egentligen?