Idag sitter jag i princip fastklistrad med Alva, hon sov inte mycket inatt och har varit orolig hela dagen. Somnar hon så sover hon i fem minuter sen är hon vaken igen, och att lägga henne någon annanstans än i min famn funkar inte. Det kanske är så det är efter tre veckor? Vad vet jag, jag tror dock inte det är något som blir en vana.

Har precis lyckats få lite mat i mig och tagit på mig andra kläder än dom jag sov i, tiden har bara runnit iväg idag. Snart kommer Pejhåå hem och då ska jag ta mig en lång dusch sen kanske få sova i en timme eller två?

Om tjugo dagar fyller jag tjugotvå år. Helgen innan eller efter så ska Alva spendera några timmar med mormor och morfar medan jag och P-H går på bio och sedan restaurang. Att få tid tillsammans bara vi två tror jag är viktigt, det är inte många minuter varje dag vi hinner umgås på vardagarna annars. Trots detta kan jag inte hjälpa att oroa mig... Att vara ifrån henne i några timmar, klarar jag det?!

Sedan är det julafton om trettioen dagar. Är det inte helt otroligt vad snabbt detta året gått? Jag är rädd för att nästa år kommer gå lika fort, och vips så är Alviiis redan ett år...

Gääääsp, pappa jag vill ha underhållning!