Jag vet inte riktigt hur man hanterar något sånt här. Jag har aldrig varit med om något liknande. Hennes mamma ringde mig, och jag hörde på henne att hon inte fått sova på en evighet. Hennes dotter var bara 21 år när hon fick lämna livet...
Tänk att behöva begrava sitt eget barn, min sorg är ingenting jämfört med hennes smärta. Om ett tag ska jag åka till Hamburg för att gå på begravning, inte i hela världen hade jag trott att det var av den anledningen jag skulle åka dit igen. Hur kommer det kännas? Två år sedan jag satte min fot där sist.

Huvudvärken är fortfarande kvar, igårkväll förvandlades den till migrän. Vet inte hur jag ska få bort den, men det känns mindre viktigt just nu.