Nu har känslorna börjat övergå till en stor längtan. Innan kändes det som att nio månader var på tok för kort tid för att förbereda sig både mentalt och fysiskt för att en liten krabat ska anlända, speciellt eftersom vi inte var beredda alls på att vårt lilla mirakel skulle komma så tidigt i vårt förhållande! Men nu när allt har hunnit sjunka in och vi kan prata öppet om det med nära och kära, så blir längtan större och större för varje dag som går. Jag öppnar garderoben flera gånger om dagen och tittar på bebiskläderna som så fint ligger vikta där. Kramar nallen. Planerar andra möbler vi ska införskaffa och drömmer om livet som mamma.

Idag ska vi också bege oss ut och skaffa en spjälsäng, vi har hittat exakt den vi vill ha till ett helt okej pris. Vi ska även köpa allt till, för är det något jag längtar efter så är det att bädda den där lilla sängen där vårt mirakel ska sova om fyra månader...

En bra barnvagn letar vi fortfarande efter, vi har inte sett någon som vi har tyckt om direkt från början och man vill ju inte heller "nöja sig" med något. Jag har tjugo veckor kvar att graviditeten, förmodligen mer, och då är det ingen idé att stressa och ta första bästa.

Jag hoppas bara att allt går vägen och att vår flicka mår bra där inne, det är allt som betyder något!