Hemma från jobb och trött, inget ovanligt nuförtiden. Det är ensamt här utan honom men jag får försöka vänja mig. Jag har ju vår prinsessa i magen, som sparkar när jag känner mig som mest ledsen.

Igår spontanåkte jag till Eslöv för att umgås med syster och systersöner. Det var kul att få komma dit lite och bara ta det lugnt, satt några timmar med benen i deras pool och i slutet av dagen märkte jag att armarna var röda som kokta kräftor. Mindre bra.

När älsklingen slutat hämtade han mig och vi åkte in om mammas jobb för att hämta ett par saker, sedan begav vi oss mot Malmö. Där bjöd han mig på Jensens Böffhus, och snacka om att vi blev mätta! Så mätta att vi somnade såfort vi kom innanför dörren där hemma och vaknade vid 23 någongång.

Hur är det egentligen möjligt att älska någon så mycket som jag älskar honom? Det är obeskrivligt och galet men så underbart att känna en lycka i hela kroppen bara av att vara nära honom. När han håller handen på min mage och känner vår ängel sparka, det är en otrolig känsla jag aldrig tidigare känt. Kanske är det också därför smärtan blir så extrem när han inte är nära, kontraster som starkast...