Idag ställer jag mig frågan varför jag har gått på "fel" utbildning ett helt år, när jag kunde ha valt detta från början? Jag ångrar inte människorna jag lärde känna eller erfarenheten för den sakens skull, men det svider lite att veta att jag fått csn ett helt år i onödan. Nåja, jag är tacksam för att jag äntligen hittat rätt väg i livet. Detta är så JAG! Utan att säga för mycket efter bara några dagar så känner jag mig riktigt nöjd med mitt val, utbildningen är upplagd på ett sätt som passar mig och vi har inte en enda salstenta denna första termin utan mest gruppuppgifter, seminarier, föreläsningar, VFU och mycket praktisk utövande. Sen är jag riktigt glad att jag har en mamma som är utbildad förskollärare, som kan ge mig tips och råd om hur jag gör min utbildning bättre och lär mig mer.

Det finns bara en sak jag ogillar och det är att behöva stiga upp klockan fem på morgonen, detta är som sagt bara tillfälligt och så snart jag bor i Kristianstad får jag sova någon/några timmar längre.

För första gången på... ja, väldigt länge, så känner jag ett lugn i min kropp. Ett lugn som inte funnits där förut. Jag tror jag är påväg att kunna svara på frågan om vem jag är, frågan man har ställt sig sedan man började söka efter sin identitet i tidiga tonår. Och det känns så skönt!