Vet du känslan av att gå helt själv i en tyst mörk höst eller vinternatt och sen plötsligt från ingenstans så börjar det snöa. Gud, vilken känsla det är att titta upp mot himlen och se stjärnor högt där uppe, stjärnor kommer alltid att vara lite mystiska, lite vackra och rofyllda.
Att se nysnön komma från himlen och falla på dig, under dina fötter, på dina kläder och i ansiktet. Det får mig att le, den känslan jag känner såna nätter är obeskrivlig, den är vacker. Det är ungefär samma känsla som man kan känna när man går ute och regnet börjar falla, när gräset blir blött och luktar så friskt och gott och man går där under ett paraply och tittar på allt som är levande, alla maskar som letar sig framåt och det är vackert, ännu en vacker känsla som nästan är lika mysig som när det blir strömavbrott och man sitter inomhus. Att börja tända alla levande ljus och se alla skuggor, att höra regn utanför som piskar mot fönster, väggar och tak, det är mysigt , lite farligt, lite förbjudet.
Att dricka en kopp te och sitta under en filt och hålla någon kärleksfullt i handen eller bara sitta och beskåda någon som betyder mycket för en som sitter och tittar på tv eller som sover, det är bland det vackraste som finns, att titta på en människa som är fullt naturlig när de inte vet om att någon tittar på en. Att se ett leende som inte är tillgjort eller har någon baktanke, utan bara ett vackert underbart leende...

Att gå till havet under en sen natt och höra syrsor som spelar, att höra havet som slår upp mot stranden, ljudet av vågorna. Att lägga sig ner och titta på stjärnorna, att se stjärnfall och att dela ögonblicket med någon, att få önska och att våga tro på att det kan slå in, att det ska slå in. Att möta solen när den sakta stiger och färger himlen i alla möjliga färger och att känna den första värmen från dagen komma. Att se den första blomman på försommaren bakom något hus eller att titta på en bebis som ler mot dig, bara dig.
Att se in i någons ögon och se kärlek oavsett sort, att veta att det är äkta utan att behöva fråga, att veta att någon bryr sig om dig för att du är du.
Att baka bullar och få oväntat besök just när de är klara, att göra någon glad över något litet och att bara finnas när en människa behöver det som mest. Att någon vågar finna mod, tröst eller hjälp hos dig och att göra en gärning totalt utan baktanke. Eller känslan av en kropp så nära, ett andetag, att vakna till en puss, att bli omhållen, att hålla om, att finnas, att leva, att tänka, vilja och att existera, börja leva...


Vet du hur många underbara vackra minnen som egentligen ryms i hjärtat och hjärnan? Jag minns så mycket fina saker och om jag bara skulle ägna lite mer tid åt att minnas och tänka på dem kanske jag skulle känna den här känslan oftare i maggropen, ungefär samma känsla som när man är nykär.


"...hon tittade upp i taket och tänkte, om allt var så perfekt, om du var perfekt, varför känns det som jag blir våldtagen? Hon gjorde ett tafatt försök till engagemang men de var inte två, hon var ett objekt. Hon lät sig nyttjas och i denna stund visste hon att det inte var svårt för en människa att ställa upp för någon annans skull helt utan lust, hon var glad att han inte kunde läsa hennes tankar, han gick från att vara hennes allt till hennes ingenting. Han var inget monster men inte heller den hon alltid drömt om, han var han och hon var hon, det räckte inte, den natten bestämde hon sig för att börja älska sig själv..."