Om jag tycker det är tungt att läsa om våld mot kvinnor och barn, incester, misshandel mer eller mindre detaljerat. Hur är det då att uppleva? 

Om jag tycker att jag har gått igenom jobbiga saker, kan jag ens tänka mig vilken kamp man tar upp som människa, när man gått igenom år av misshandel eller år av sexuellt utnyttjande? 

Helt plötsligt känns det som om världen runt mig är mörk och jag inte gör det minsta lilla för att göra den ljusare, även fast det finns folk omkring mig som tagit upp denna kamp och som ständigt kämpar (och gör det bra). 

Jag blir frustrerad och lite arg, dels på mig själv och dels på att jag inte är handelskraftig nog att engagera mig. Inte ens ett fadderbarn har jag.

Det kanske är dags att omvärdera lite i livet och börja göra lite medvetna handlingar till det bättre. På ett eller annat sätt..