Det finns nog inget värre än att komma hem till en mörk, ensam lägenhet en lördagkväll. Jag önskade så mycket att du skulle vara här när jag kom, men man kan inte alltid få som man vill.

På väg hem från jobbet träffade jag en kille från Chicago, en från Madagascar och en tjej från Mexico. Dom hade träffats på Malmöfestivalen och skulle nu upptäcka världen tillsammans. Det tyckte jag var riktigt häftigt! Sedan fanns det även en hel hög fulla fjortisar på tåget, och jag kände bara en sådan enorm avsmak. Att vara gravid gör en till en helt annan människa. För ett år sedan festade jag en till två gånger i veckan och blev alltid lika askalas varje gång, nu mår jag illa av bara tanken och vill fly. Är det en sorts försvarsmekanism?

Som student i Karlskrona var man alltid på gång!