Just nu är jag bara fylld av kärlek, musiken fyller hela mitt inre med blandade kaotiska känslor - jag vill skrika högt, hoppa högre, dra mig själv i håret samtidigt som jag gör en kullerbytta! Jag har ännu en av dessa dagar när jag är levnadsglad, när jag är lycklig och förväntansfull inför vad livet kommer att erbjuda. Ännu en gång börjar jag skriva ett nytt kapitel i livet och kommer antagligen få minnen att ta med mig resten av mitt liv.


Jag kämpar för att leva. Jag har drömmar (om än suddiga för tillfället), jag lever fullt ut, en dag i taget och oavsett om någon anser att jag lever "on the edge" och oansvarigt så lever jag hur som helst fullt ut, även om det inte är normativt. Jag tänker inte se tillbaka på mitt liv och säga till mina barnbarn "jag hade chansen men tog den aldrig" utan jag ska leva. Jag ska se tillbaka på mitt liv och tänka, jag levde, jag tog chanser och även om vissa saker inte gick som jag trodde dem skulle gå så tvekade jag inte! För hur man än vrider och vänder på saker och ting så kan man bara uppfatta mig och mina val i motsats till andra val och jag vet inte, jag kan bara gissa men jag tror inte jag hade varit lika lycklig och nyfiken om jag hade stannat kvar på utbildningen.