Jo, idag har jag lite blandade smärtsamma bitterljuva känslor i kroppen efter ett samtal. Ibland när man blir sårad, ledsen eller besviken så är det så mycket lättare att försöka vända den känslan till en arg-känsla i form av bitterhetens ljuva hat, att önska någon ont när man i själva verket inte alls vill personen i fråga något ont utan snarare hellre bara vill ha en förståelse. Förstå hur mycket skönare det skulle vara att ha en så öppen kommunikation och få förstå hur en person resonerar, tänker och kunna känna ett lugn inom sig med den informationen istället för att istället göra som nu; sitta här och vara tvär.

Men hur man än vrider och vänder på alla samtal, alla missförstånd, alla kontakter, alla nya människor i ens liv osv. så återstår en sak som är så skönt; allt ont för något gott med sig och det finns en mening med saker och ting, verkligen på riktigt. Vi utsätts inte för prövningar i livet utan att det ska resultera i något gott, utan vi går igenom både små och stora smärtsamma saker av en anledning och vi borde väl lära oss tacka för det...